Solskensnisse

Prefixet =




Stoppa sedan in bokstaven j efter fjärde bostaven
prefix.blogg.se
vi ses där, lycka till =)

ÄNTLIGEN!!  Efter säkert 30h+ så lyckades jag skriva ett program i cplusplus som läser orden från en textfil. Programmet läser in ord för ord, om ett ord förkommit mer än en gång så ska antalet gånger de kommit upp räknas upp.  Om ordet ej förekommit så ska ordet sparas i en annan fil, men i bokstavsordnig denna gång, alla ord som läses in skall också göras om till gemener. (T ex om ordet "VERSALER" läses så skall ordet göras om till "versaler"). När filen som programmet läser ifrån inte innehåller fler ord så skall alla ord visas på skärmen i bokstavsordnig samt hur många gånger varje ord förkommit. Ett ord för alltså bara skrivas ut en gång. Allt skall även skrivas ut högerjusterat så det ser snyggt och prydligt ut. Det enda jag har kvar nu är att "städa " upp efter all debugging jag gjort. Koden måste ju se fin ut också. Totalt blev det 170 rader kod, men ska kolla om jag kan banta ner på raderna. Det kanske finns onödiga funktioner i koden som kan tas bort.

Därav anledningen till min frånvaro från bloggen sen sist jag skrev. Allt har kretsat kring programmeringen. Jag har i alla fall hunnit med ett julbord med sektionen i skolan, det var en rätt kul tillställning. Det leder (o)sökt till att det är första december idag och det innebär julkalender =) . Ni kanske tycker att jag är för gammal för att se på sånt men då får ni andra tycka det, barnet inom mig lever fortfarande och det hoppas jag det gör länge till. Jaja nu kanske jag ska ta tag i städningen som jag inte hann med i helgen so long.

Är så glad att jag än en gång besegrade och överlistade c++.

Lördagskväll och jag har spelat lite gitarr så här på kvällskvisten. Idag har jag städat efter städningen passade jag på att gå ut lite och meddans golvet som jag moppade skulle torka i fred. Eftersom jag ska till Mexico i januari så var jag förbi polisstationen och Sjukhuset. Detta i syfte att kolla var de ligger så jag vet vart jag ska ta vägen till veckan när allt sånt ska fixas.  När jag kom hem kunde jag inte låta bli att programmera lite, hehe lite och lite, det blev typ 5h idag. Efter många trial and error fick jag min programkod att fungera. Nu kan den göra om alla stora bokstäver till små. Jag blev väldigt stolt när jag fick det att fungera. Men jag har Olof att tacka för det, han är så snäll och förklarar lite för mig.

Programmering kan liknas vid vilket språk som helst, man vet vad man vill ha fram när man pratar med någon men kan inte bygga upp rätt mening så personen i fråga förstår.  Det är så logiskt som det bara kan bli. Det gäller bara att veta hur man sätter ihop "orden" så det blir förståelig mening. Jag börjar kunna språket nu men det lär dröja innan jag kan det flytande. Här är den del av koden jag gjorde klart idag. Det tog typ 10h att fatta hur jag skulle skriva detta.

cout.setf ( ios::right, ios::adjustfield );

for(int x = 0; x < k; x++)

{

           string temp = "";

           temp_word = word[x];

           cout << "x är " << x << " och ordet är " <<;

           cout << word[x]<< endl;

           for(int n = 0; n < temp_word.size(); n++)

           {

                      temp += char(tolower(temp_word[n]));

           }

                      word[x] = temp;

           }

           for(int x = 0; x < k; x++)

           {

                      if(x == k)

                                 break;

                      cout << word[x] << endl;

           }

}

Idag blev det läsning i den supertråkiga ledarskapsboken (4h), usch vilken tråkig bok. Den är på 600+ sidor men det känns som man skulle kunna korta ner boken till 200 sidor, det står så mkt skit i den så hälften borde räcka om något. Det måste nog vara så att om framsidan är snygg så kan man räkna med att innehållet inte säger så mkt, men är framsidan ful så är insidan desto bättre. Alltså det man satsat på framsidan förlorar man på insidan, eller tvärtom. Det är nästan så att man kan dra några paralleller på tjejer, hehe. Närå bara skoja =). 

Under dessa 4h som jag läste kunde jag inte sluta tänka på programmeringen. Samtidigt som jag läste tänkt jag på hur jag skulle lösa en uppgift som jag krånglat med under hela gårdagen. Tillslut fick jag någon uppenbarelse och gick och satte mig framför en dator, och tro på fan, efter 5min och tre rader kod så funkade mitt program precis som jag ville.  Oj vad nöjder jag blev. Tänka om man skulle kunna få fler sådana där uppenbarelser, det skulle vara skoj. Jag tror endå att lösningen jag gjorde kan göras på ett enklare sätt, men det får jag fundera på en annan gång.

Nåja idag var det höstmöte med sektionen, mötet var lika tråkigt som den brukar vara. Alltså gissa vad hungrig jag var när jag kom hem vid 19:30 tiden. Jag slängde ihop några varma mackor och slängde in dem i ugnen, oj vad gott det blev, så nu är jag mätt och nöjd igen.

Jaha efter ett oanonserat sesångsuppehåll har jag kommit tillbaka till bloggen. Dagen började med en promenad, den var riktigt skön må jag säga, man han riktigt vakna till och fundera lite över vad man skulle hitta på under dagen. Men jag kom inte fram till att jag skulle göra något speciellt. Så det enda jag gjort idag är att spela tv-spel, men inte vilket tv-spel som helst. Spelet handlar till en början om en oskyldig kille vid namn Link vars resa genom Hyrile slätter, öknens sandstormar skogens mörka skuggor ska leda landet till fred och gröna skogar.  Zelda serien måste nog vara den bästa spel-serien som finns. Jag ryser varje gång jag utforkar ett nytt tempel. Just nu spelar jag Zelda - Twlight Princess, och just nu är jag i "Tempel of Time". Det är alltid något pussel som ska lösas innan man kan kliva in nästa rum.

Vi får väl se hur det går imorgon. Just nu har jag i alla fall fastnat redan efter första dörren.

Ja vad har hänt sen jag skrev sist? Nja det har inte hänt så mycket så ni som kanske om möjligtvis men troligtvis inte alls är något som helst intresserade har inte missat nått. Det är skönt att man inte har så mkt i skolan, just nu har jag "bara" tentan i c++ kvar innan jag ska göra mitt exjobb. Hoppas bara jag klarar av tentan när den går den 18de december. Men nu ska jag försöka hitta på nått att äta. Får väl se vad jag kommer fram till. Jag kommer tillbaka nästa gång.    

Ja så var det ju en ny dag igen. Vad ska man ta sig till egentligen? När man var liten behövde man inte tänka så mycket på framtiden. Man tänkte bara på stunden, man såg inte världen som vuxna gör. När man var liten tänkte man inte så mycket på morgondagen, eller gjorde man det? Jo det gjorde man nog. Men man tänkte inte på den som om man skulle ha några krav att uppfylla till dess. När man är liten finns två lyckliga stunder som man uppskattar mest av allt och längtar till hela tiden. Jag tror ni läsare (om det nu är några) förstår vad jag pratar om. Inga andra förpliktelser fanns mer än att mamma tjatade på en att man skulle borsta tänderna innan man skulle gå och lägga sig eller efter att man klev upp på morgonen. Man kunde gå till sandlådan med sin hink och spade bygga sig ett sandslott och leka riddare utan att någon ifråga satte nått..

Det är som att man blir rädd för att göra bort sig ju äldre man blir. Funderingarna börja hopa sig med ålderns uppåtgående derivata. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska det bli av mig? Ska jag börja röka så mina kompisar tycker jag är tuff? Ja det är många frågor som dyker upp meddans man håller på att kliva in i vuxenlivet.

Jag frågar ofta mig själv vad har det egentligen blivit av mig? Kommer jag någonsin få ett jobb när jag slutar skolan? Många tankar finns det som an vill ha svar på.

Den största tanken av dem alla är nog att jag rädslan för ensamheten. Varje dag tänker jag på de liv som jag längtar efter mest av allt. Jag har hört från många håll när folk pratar med varandra att man inte ska tänka så. Jag försöker sluta tänka på de hela tiden men det kommer tillbaka oavsett om jag vill eller inte. Jag försöker glömma tankarna genom att hitta på massa saker, som till exempel umgås med folk, men när jag sitter hemma i lägenheten igen så påminns jag om längtan till nått bättre. Jag har egentligen inte någon som står mig tillräckligt nära (förutom min familj men det är inte samma sak) som jag kan prata med.  Musiken är min närmaste vän i livet, jag kan inte klara mig utan min musik. Musiken ger mig hopp, musiken ger mig kraft, musiken ger mig nya funderingar över livet. Musiken gör mig ledsen och glad. Vad skulle livet vara utan toner? Jag det kan jag inte svara på eftersom jag aldrig levt utan den. Men ja man har ju hört förr och det ska väl stämma att allt ordnar sig tillslut. Jag kanske ska sluta här innan jag tråkar ut tillvaron. Nästa gång kanske det kommer stå nätt mer intressant vem vet? Till dess tycker jag ni kan tänka på vad som gör er lyckliga och var nöjd för den du är och inte den du borde vara.

"Fantasi är bättre än kunskap" - Einstein

När morgonen nalkas och väckarklockan plötsligt väcker en från sin djupaste skönhets sömn, då vill man allra hest bara ta en slägga och slå sönder klockan och återgå till sina sköna drömmar. Så tänker väl de flest kan jag tro. För inte vill man stiga upp från sin säng där man ligger varmt och tryggt. Varför måste jag gå upp? Varför kan jag inte få sova i tio min till och snooze knappen blir nertryckt, men tio min senare går den förbaskade väckarklockan igång igen och samma historia upprepar sig tills man upptäcker att man är försenad till skolan.

Varför är det så? Varför vill de flesta ungdomar sova bort dagen? Hur tänker folk när dom ligger där och inte vill gå upp? Jag vet inte vad folk tänker. Jag kan bara svara för mig själv. Jag får många gånger frågan om varför jag är i skolan så tidigt på morgonen även om jag inte har något på schemat. Då svarar jag att det är bättre att plugga på arbetstid och sen känna sig mer eller mindre ledig när man kommer hem på kvällen. Det skall nämnas att jag tillbringar tiden 8-17 varje dag i skolan (oftas). Då blir de väldigt imponerade av mig att jag orkar upp så tidigt på morgonen och är kvar så länge frivilligt. Men vadå att gå på högskola är väl frivilligt om något? Hmm jag vet inte hur de tänker. Men om sanningen skall fram så är det inte bara för att jag ska plugga som jag går upp så tidigt och går till skolan. Varje morgon när jag vaknar tänker jag på alla människor jag kommer träffa under dagen. Jag tänker även att jag kanske skapar nya bekantskaper. Men det finns alltid en tanke som jag har hela tiden och den funderar jag på hela dagarna vare sig jag vill eller inte och det är jobbigt. Det jag funderar på tar sån stor plats i mitt liv och vissa kvällar är det rent utav jobbigt att tänka så. Jag hatar ensamheten och det är därför jag varje dag går till skolan så tidigt som jag gör. Jag vill träffa folk och bara få prata med dem. Ibland kan jag gå till skolan bara för att gå runt på och prata med dem. Folk måste tycka jag är konstig men låt dom få tycka det då.

Jag tycker det är konstigt av dem att sova bort halva dagen och sen skylla på att dom inte hinner med skolan.

Fortsättning följer...........till dess njut av livet och ta vara på det som om det vore den sista för det verkar i alla fall inte jag gjort.