Solskensnisse

Jaha så har det hänt, det är inte precis så att jag har längtat till det, dom fruktade kristallerna har kommit, men inte för att stanna hoppas jag.

Det som är lite roligt men samtidigt störande med dessa är att man inte riktigt vet när det ska dyka upp och inte heller när det kommer att försvinna, det enda man vet är att de kommer förr eller senare och det kan vi inte göra något åt. Vissa möter dem med stor lycka och glädje andra vet inte vad dom ska ta sig till. När jag sitter här och ser ut genom fönstret funderar jag lite på hur mkt av dem det finns egentligen? Kommer de aldrig att ta slut? Det kommer säkert vara så att på morgonen när man vaknar så är det alldeles tjockt av dem därute. Det är vackert att se på dem när de kommer i lagom mängd och helst ska dom försvinna efter att gravitationen gjort sitt. Linköping har nu blivit invaderad av de årliga kristallerna som även kan kallas fraktaler, vissa finare än de andra. Vad är då en fraktal, ja det ska vi inte gå på så mycket, fraktaler är i alla fall ett tillstånd som befinner sig mellan slump och kaos, det kan man väl lugnt säga om dessa inbitna kristaller som håller på att täcka Linköping med sin skönet. För ingen av dem ser likadan ut som den andra och man vet aldrig vart dom är på väg i sin långa färd genom himlavalvet. Det lättaste sättet att beskriva en fraktal är väl att en det är en mängd som består av oändligt antal upprepningar, där upprepningarna är kopior av de föregående, kopiorna blir likadana men minskar proportionellt för varje kopia.

Man kan likna detta med ett man ritar ett streck (sträckets längd har ingen betydelse), där man delar denna i tre lika stora delar, vi kan kalla delarna för A, B och C, ta sedan den mittersta delen ( B ) och gör en kopia av denna, vi kan kalla dem för a och b. låt a och b ligga kvar mellan A och C men vinkla nu upp a och b så att dom bildar en spets. Upprepa nu allt detta på varje del och kopia och tillslut kommer ett vackert mönster att uppträda, ett mönster som håller på i all oändlighet, dvs en Fraktal.

 Fraktaler kan sägas bestå av olika mängder, beroende på vad man pratar om. Den mest populära fraktalen är i alla fall Mandelbrottsmängden. Fraktaler är väldigt konstiga saker tycker jag, tänk att människan ska hitta på så mycket olika skumma saker. Men som med mycket annat måste man väl ge namn det sådana här konstiga saker också.  Det som är så fascinerande med fraktaler är att dom är geometrisk tilltalande, dom är vackra till utseendet men samtidigt så komplexa till de geometriska. Denna sorts fraktal jag gav exempel på är också just den sorts fraktal jag ser utanför mitt fönster och dom heter "Von Kochs Snöflinga", snöflingekurvan eller bara snöflinga om man så vill, ja kärt barn har många namn. Men vist är det vackert att se alla snöflingor falla ner och lägga sig som ett tunt tänkte på marken, helst ska det vara flera munisgrader så man kan se på alla fina kristaller som finns där ute. Det blir bara jobbigt när dom kommer i mängder och gör en blixtvisit för att sen smälta bort, det blir så blöt då och alla blir på så dåligt humör, så med andra ord ska det antingen vara minusgrader med snö, eller så ska det vara plusgrader utan snö, inget däremellan.

Von Kochs Snöflinga


Varför kan det inte vara varmt och skönt jämt, man blir ju bara på så dystert humör vid sådana här tider. Men det är väl som med allt annat, förr eller senare skall väl vintern komma också, men ju snabbare den kommer ju närmre våren är vi. Så nu finns det väl en anledning att ha något att längta till. Värmen är ju trots allt mycket trevligare än kyla. Just som jag skrev föregående mening kom jag och tänka på  vad man egentligen skulle välja om man var tvungen att vistas i ett rum, skulle man välja +50 grader eller -50 grader? Båda har ju sina för och nackdelar. Man kan ju också tänka sig att kylan är bättre för den kan man ju skydda sig emot. Esch jag vet inte, bara en liten fundering jag hade.

Bilderna är hämtade från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fraktal

Jaha då håller vecka 44 på att nå sitt slut för att lämna plats åt en ny och söndagen lämnar plats åt en ny och fräsch måndag, tänk vad allt ska upprepa sig hela tiden.  Dagarna och veckorna byter av varandra snabbar än en galopperande häst i stormvinden. På tv spelas det fotboll och på datorn spelas det Enya, tänk vilken konstig mix. Nåja, det blev ingen vinst i bowlingen och därmed inga 900 öl, men vi hade kul som fan en då.  Haha fan vad dålig jag är på bowling, jag träffade käglorna en gång och då fick jag strike men de andra gångerna hamna jag i rännan (vi spelade tre serier), det bevisar ju bara att man inte kan simulera verkligheten med ett budget tv-spel. Nåja på kvällen blev det dags för finsittning och halloweenfest. När vi satt där och mumsade i oss tre rätters maten kom det in ett gäng studenter och gyckla för oss, dom var rätt bra. Med lite alkohol i kroppen och bra stämning kan det mesta bli kul. När jag satt där och lyssnade till gycklen fick jag en sån här konstig känsla igen och började fundera lite om musiken.

Tänk vad härligt det är med musik, musiken har ju funnits nästan lika länge som människan funnits. Upptäckten av musiken och allt vad den nu innebär kanske precis som allt annat upptäcktes av en slump, det kanske var så att någon en dag tappade en kockosnöt eller något liknade på nått klingande matrial och upptäckte att det lät bra på nått sätt, och sen hittade man på en massa saker och skapade sina egna instrument. Med musiken skapas rytmerna eller är det tvärtom, eller är det så att det ska vara ett likhetstecken mellan rytmen och musiken? Jag vet inte, det där får man ha sin egen uppfattning om tycker jag. Det är det som är så härligt med musik, alla får ha sin egen tolkning av den, och tolkningen ges i olika genrer som i sin tur ges i text eller bara instrumentalt. Men det som alla genrer har gemensamt eller i alla fall nästan alla är att dom skapar samhörighetskänsla, för vilka tycker t.ex. inte om en kväll med gitarrspel tillsammans med sina kompisar vid lägerelde? Musik skapar gemenskap och alla blir glada av den, eller man kanske ska säga att musik skapar känslor i kroppen. För vissa är det känslor som får en att vilja börja dansa eller bara följa med och sjunga efter texten. Jag får ofta sådana känslor, jag älskar att både dansa och sjunga till en riktigt bra låt, det är som att dansnerverna börja leva sitt eget liv och man kan inte själv påverka det. Samtidigt som viss musik kan göra en glad och göra en på gott humör finns det musik som får en att väcka andra känslor som saknad och längtan eller så kan man bara rent utav lyssna på musik för att få bort sin aggression på nått.
Ja det verkar inte finnas någon tvekan till att olika genrer väcker olika känslor i ens själ. Jag tror att människan inte kan leva utan en värld av toner, toner som ger en mening med livet toner som väcker gemenskap  toner som tillåter en att skratta eller gråta. Det är som att musiken ger personen en karakteristik, som om att musiken speglar en människa på något sätt där han eller hon vill tala om något eller bara vill ge andra ett litet hum om vem han eller hon är. 

Med det här vill jag ha sagt att man inte ska skämmas för de man tycker om att lyssna på, man ska vara stolt sin musiksmak, för det som låter sämre i ens ören kan låta underbart i andras.

Det är det som gör varje individ så unik, alla har vi våra egna intressen och smaker och tur är väl det, för hur tråkig skulle inte världen vara om alla hade samma intressen och samma smak på musik, den skulle vara väldigt tråkig kan jag tänka mig. Jaja jag bör nog sluta här, men jag kan nog med största sannolikhet säga att jag ganska exakt på ett ungefär kommer hit nästa gång, till dess kan ni ju ta en bulle med saft så länge. Eller du F kanske föredrar "En fiiisk" haha.

Vill bara säga att det verkar som att det är fler än jag tror som läser bloggen, i alla fall vad jag fick höra på festen igår. Lite synd bara att ni inte lämnar ett fotavtryck i form av ett "hej" eller nått. Jaja spelar ingen roll, livet går vidare en då

Obs citaten jag skriver längst ner i varje blogg är okända, så därför har jag inte skrivit ner vilka som sagt dom. Så tills vidare om inget annat sägs så vet jag inte vem upphovsmannen eller kvinnan är.

"Skogen skulle vara mycket tyst
om inga andra fåglar sjöng
än de som sjunger bäst."

Vad är en blomma? Hur ser en blomma ut? Vad kräver en blomma egentligen? Vad händer om man sviker den? Vad definierar en blomma? Jag det verkar finnas många frågor king blomman. Karl von Linné ägnade mycket tid till den värld han kom att kalla Flora. En blomma kan säga mycket, den säger så mycket mer en bara det ytliga. Den ger oss dofter, smaker, färger, glädje och förtvivlan.

Jag pratade om livet förut och blomman har även den ett liv. Det finns vissa likheter. Båda behöver vatten, omtanke och kärlek. Glömmer du bort blomman så känner den sig sviken och tappar så sakteliga sina blad och tillslut försvinner livsglädjen. Den stora skillnaden är att när hösten börjar göra själ för sitt namn så vissnar blommarna ner. När våren kommer igen händer nått konstigt med blommorna och övriga växtriket. Det som dog ut har helt plötsligt fått ny chans till livet och marken sprudlar av grönska och färger av alla de slag. Samtidigt som grönskan sprudlar på marken händer något i många människor, dom börjar känna doften av kärlek och många singlar har nu hittat varandra i tron på att dom har hittat den rätta i livet.

Carl von Linné gav inte bara namn åt blomvärlden han gav även namn åt varje unik blomsort. Ett av dessa är rosen som han kom att kalla rosa -latin. Rosor är som kärleken, tar man det inte försiktigt gör det ont att ta på den, sköter man den inte så dör den. Vi har efter denna sortens blomma skapat oss ett språk.

Det är intressant hur uppfinningsrika vi människor är egentligen.  Hur kan man egentligen komma på något som att man skulle kunna uttrycka något med hjälp av vilket antal rosor man har på hand?

När jag var liten (eller yngre än vad jag är nu) så hade jag en tecknad idol. Han var med om många äventyr stora som små. Han träffade många nya ansikten. Han jag pratar om heter Joakim von Anka, den rikaste ankan i världen. Han äger en pengabinge med flera fantasiljoner. Jag drömde om att bli som han, jag ville också ha så mycket pengar som han och kunna simma i alla dessa fantasiljoner. Men för att kunna bli så rik måste man kunna vara snål, riktigt snål. Eftersom jag också ville bli så rik blev jag också snål och försiktig med mina pengar.

Mina kompisar gav mig stämpel som snåljopen i Nora. När jag började på gymnasiet började jag lite smått tänka efter vad pengar egentligen är.

I somras jobbade jag på ett ålderdomshem där hälften var dementa.  Alla pensionärer var så mysiga och trevliga. Under tiden som jag jobbad där började jag tänka på hur mycket dom har varit med om under sina liv. Jag fick verkligen fundera över mitt liv och jag fick lära mig att försöka uppskatta livet mer, för snart så hamnar man ju i samma situation som dom på hemmet. Till skillnad från växterna lever vi människor bara en gång, vi får ingen ny chans till livet, och då gäller det uppleva så mycket som möjligt under den tiden. Joakim von Anka är rik och får vara med om mycket. Men hans äventyr har en gemensam röd tråd, alla handlar dom att finna mer rikedomar. Han har hur mycket pengar som helst men han förmår inte att ge ett enda öre till sin "familj". Har han riktiga vänner? Ja det kan man fråga sig.  Han har råd att gör vad han vill men han gör det inte. Pengar är till för att användas, dom trycks ju en då varje dag. Har man inte råd att göra det roliga som alla vänner ska göra så kan man ta sig råd och vara med om samma sak, för man har ju roligast om man är med sina vänner. Nu kan man ju inte jämföras sig med en tecknad anka men man kan ju fundera lite om hur man inte ska vara. Det kanske är bäst att sluta här så jag inte tar upp för mycket tid. Jag sluddrar nog mest så jag vet inte hur intressant det är. Men jag skriver om de jag tänker och vist tänker jag lite märkligt? Hur kan man skriva om rosor, Joakim von anka och pensionärer så det hänger ihop?

Jag kollade förövrigt på filmen "V för Vendetta" här om dagen. Man kan ju egentligen fråga sig varför V la en rosor på alla hans döda offer? Kanske för att han ville ge dem ett hopp om ett nytt och bättre liv? Who knows

En ros  - Du betyder allt för mig

Två roser  - Vi kan resa bort ihop?

Tre rosor - När får jag träffa dig igen?

Fyra rosor - Jag beundrar dig

Fem rosor - Jag gör allt för dig

Sex rosor - Jag tvivlar på dina ord

Sju rosor - Älskar dig

Åtta rosor - Jag är dig trogen till döden skiljer oss åt

Nio rosor - Jag vill vara tillsammans med dig

Tio rosor - Vill du gifta dig med mig?

 "Man talar ofta om den gyllene
medelvägen som om den vore en
enda väg mellan bergen och träsken.
Men livet är en mångfald och det
finns tusen gyllene medelvägar
och tusen nyttiga avstegsvägar
och solen lyser på dem alla."