Solskensnisse

Den här hisjhjkien hagkar om fyra mänkjhkor. Vi khn kalfa dem Alla, Nåfgon, Vemkdfjselst och Ingkjn.

Ett vikdfjgt arbfjte måbte utfgjkas, och Alla var övesjdhjad om att Nåfgon skulle göra det Vemkdfjselst kunde ha gjort det, men Ingkjen gjjkhde det, för det var Aloas arbnjte. Alla tykjte att Vemkdfjselst kuhde göra det, men Ingkjn.  ankåg att Alla skulle göra det. Det hela slujhde med att Alla skykjde på Nåfgon, när Ingkjn.  gjkjde vad Vemkdfjselst skuhgle kulna ha gjort.

Man kan lätt tro att jag inte kan stava (och det kan jag ju egentligen inte heller), men jag gjorde detta med flit. Jag tänkte kolla om det går att urskilja vad som står endå. Vist är det en rätt rolig historia för övrigt? Jag hittade den för ett antal år sen när satt och surfade runt på nätet i min ensamhet.  Original texten finns nedan, men kolla inte på denna innan ni läst den övre.

..............................................................................................................................................................................................

Det här historien handlar om fyra människor. Vi kan kalla dem Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen.

Ett viktigt arbete måste utföras, och Alla var övertygad om att Någon skulle göra det Vemsomhelst kunde ha gjort det, men Ingen gjorde det, för det var Allas arbete. Alla tyckte att Vemsomhelst kunde göra det, men Ingen ansåg att Alla skulle göra det. Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vemsomhelst skulle kunna ha gjort.

Jag sitter nu här och ska till att börja skriva om vad som hänt mig under den gångna veckan. På halva dataskärmen visas ett program om övervakingskingskameror, hmm varför kollar jag på det? Det råkade vara så att jag kände för att ladda hem ett program om det och kolla vad man använder det till.  Ska inte gå in något på hur långt man kommit i övervakningstekniken men det är otroligt vad man kan göra med kameror. Jaja nog pratat om det, jag skulle ju prata om veckan konstiga händelse?

Jag vet inte om man kan säga att jag och en kompis var vid rätt ställe vid fel tidpunkt eller tvärtom. Det hela började med att en kompis L saknade ett nätaggregat till en dator, L frågade mig om jag viste vart man kan få tag i ett, jag kom då att tänka på soprummet där jag bor, soprummet är rätt stort (för att vara ett soprum), i ett av hörnen finns det några behållare där man slänger trasiga prylar. Jag berättade för L att jag och F hade hittade ett nätaggregat där förut. Vi bestämde oss för att dra dit, så på söndagskvällen ringer L för att kolla om jag är hemma, vist var jag det. L kommer tillslut och vi ger oss av på sakletarkväll. Vi går in i soprummet och går till prylhörnan och börjar gräva lite. Det är nu det märkliga börjar. Det första vi hittar är en oöppnad förpackning med cykellyktor en framlykta och en baklykta. Vi gräver litet till och vad hittar jag om inte en pocket pc, ja ni hörde rätt en pocket pc, till den hittar vi den nätkabel som behövs för att ladda den och en usb kabel så man kan koppla den till datorn. Hmm undrar vi, vad kan det vara för fel på denna? Och vem slänger sånt här? Nätkontakten vi hittade till den var lite deformerad, men det är ju bara att rätt till. L bestämmer sig för att ta med sig fickdatorn hem och kolla om den fungerar, efter lite pill och och lite mer pill så får han till sin förvåning igång den.  Det vore på sin plats att säga att innan L bestämmer sig för att ta hem den så kom vi överens om att vi skulle slingra slant om vem som skulle ha den.

I alla fall idag är det tisdag och vi hade bara en sak på schemat, och det var en väldigt tråkig föreläsning i lågeffekts elektronik och den låg mellan 10-12, efter förläsningen bestämmer mig för att stanna kvar i skolan och plugga lite digitala filter,

När jag skulle hem tog jag en vända till en av många datorsalar vi har i skolan, vem sitter inte där om inte L och A. Vi bestämmer oss för att börja slingra slant. Jag börjar med att fråga L om vi inte ska slingra bäst av tre men det tyckte inte L behövde, det är ju endå 50% utfall, L frågar vad jag vill välja, jag väljer "krona". L slänger upp slanten och fångar den och lägger den på armen.  Vad blir det inte om inte "krona" och detta medförde att jag fick fickdatorn. Men blev jag lyckligare för det? Nej det blev jag faktiskt inte, jag rörde inte så mycket på smilebanden, det enda jag har är ju en pryl mer och den kan ju vara rolig att använda. Kan tilläggas att det går att använda fickdatorn som telefon och det är touchscreen (touchpennan finns med) med windowsmiljö.. Märklig händelse allting, för det första vem slänger oöppnad förpackning över överhuvudtaget? För det andra vem slänger en fickdator som fungerar som den ska? Hmm svårt att säga. Något som jag tycker är märkligt är ju att vi just var där när dessa saker fanns där, vi hittade inget nätaggregat men andra saker. Snacka om att vi var vid rätt ställe vid fel tidpunkt eller om man ska säga tvärtom kanske, för vi hittade ju inte de vi var där för att hitta. Man kan ju nästa tro att det var stöldgods vi hittade. Snacka om tillfällighet.

Jaha så har det hänt, det är inte precis så att jag har längtat till det, dom fruktade kristallerna har kommit, men inte för att stanna hoppas jag.

Det som är lite roligt men samtidigt störande med dessa är att man inte riktigt vet när det ska dyka upp och inte heller när det kommer att försvinna, det enda man vet är att de kommer förr eller senare och det kan vi inte göra något åt. Vissa möter dem med stor lycka och glädje andra vet inte vad dom ska ta sig till. När jag sitter här och ser ut genom fönstret funderar jag lite på hur mkt av dem det finns egentligen? Kommer de aldrig att ta slut? Det kommer säkert vara så att på morgonen när man vaknar så är det alldeles tjockt av dem därute. Det är vackert att se på dem när de kommer i lagom mängd och helst ska dom försvinna efter att gravitationen gjort sitt. Linköping har nu blivit invaderad av de årliga kristallerna som även kan kallas fraktaler, vissa finare än de andra. Vad är då en fraktal, ja det ska vi inte gå på så mycket, fraktaler är i alla fall ett tillstånd som befinner sig mellan slump och kaos, det kan man väl lugnt säga om dessa inbitna kristaller som håller på att täcka Linköping med sin skönet. För ingen av dem ser likadan ut som den andra och man vet aldrig vart dom är på väg i sin långa färd genom himlavalvet. Det lättaste sättet att beskriva en fraktal är väl att en det är en mängd som består av oändligt antal upprepningar, där upprepningarna är kopior av de föregående, kopiorna blir likadana men minskar proportionellt för varje kopia.

Man kan likna detta med ett man ritar ett streck (sträckets längd har ingen betydelse), där man delar denna i tre lika stora delar, vi kan kalla delarna för A, B och C, ta sedan den mittersta delen ( B ) och gör en kopia av denna, vi kan kalla dem för a och b. låt a och b ligga kvar mellan A och C men vinkla nu upp a och b så att dom bildar en spets. Upprepa nu allt detta på varje del och kopia och tillslut kommer ett vackert mönster att uppträda, ett mönster som håller på i all oändlighet, dvs en Fraktal.

 Fraktaler kan sägas bestå av olika mängder, beroende på vad man pratar om. Den mest populära fraktalen är i alla fall Mandelbrottsmängden. Fraktaler är väldigt konstiga saker tycker jag, tänk att människan ska hitta på så mycket olika skumma saker. Men som med mycket annat måste man väl ge namn det sådana här konstiga saker också.  Det som är så fascinerande med fraktaler är att dom är geometrisk tilltalande, dom är vackra till utseendet men samtidigt så komplexa till de geometriska. Denna sorts fraktal jag gav exempel på är också just den sorts fraktal jag ser utanför mitt fönster och dom heter "Von Kochs Snöflinga", snöflingekurvan eller bara snöflinga om man så vill, ja kärt barn har många namn. Men vist är det vackert att se alla snöflingor falla ner och lägga sig som ett tunt tänkte på marken, helst ska det vara flera munisgrader så man kan se på alla fina kristaller som finns där ute. Det blir bara jobbigt när dom kommer i mängder och gör en blixtvisit för att sen smälta bort, det blir så blöt då och alla blir på så dåligt humör, så med andra ord ska det antingen vara minusgrader med snö, eller så ska det vara plusgrader utan snö, inget däremellan.

Von Kochs Snöflinga


Varför kan det inte vara varmt och skönt jämt, man blir ju bara på så dystert humör vid sådana här tider. Men det är väl som med allt annat, förr eller senare skall väl vintern komma också, men ju snabbare den kommer ju närmre våren är vi. Så nu finns det väl en anledning att ha något att längta till. Värmen är ju trots allt mycket trevligare än kyla. Just som jag skrev föregående mening kom jag och tänka på  vad man egentligen skulle välja om man var tvungen att vistas i ett rum, skulle man välja +50 grader eller -50 grader? Båda har ju sina för och nackdelar. Man kan ju också tänka sig att kylan är bättre för den kan man ju skydda sig emot. Esch jag vet inte, bara en liten fundering jag hade.

Bilderna är hämtade från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fraktal

Vad irriterad jag blir när saker och ting inte fungerar som jag vill.

Att man kan bli tokig för så lite, att två små saker kan få en att bli så frustrerad. För om dom inte gör som man själv önskar så kan det bli hus i helvete, men detta beror ju också på personen som är utsatt för det. Jag pratar om två enkla följeslagare som man kom i kontakt med för länge länge sen. Faktum är att en av dem upptäckte man några hundra åt tidigare än den andra och det är inte den man tror som man upptäckte först, men endå kan man säga att dom går hand i hand, och vi blir mer och mer beroende av dem. Alla vet inte vad dom gör exakt, men vi litar till dem till tusen ibland, bör man göra det? Först tar man helst distans från dom här två, men när man väl kommit i kontakt med dem och lärt känna dem så blir man fäst vid dem. Men det finns ett litet aber, om  inte den ena gör som den andra vill kan det bli väldigt stora konflikter mellan dem och vissa mindre problem kan urarta och bli väldigt stora.

Det som är så otroligt med dessa två är att de har lagt grunden för vår framtid som bara blir mer och mer avancerad, faktum är att dom håller på att ta över världen, och det verkar hända vare sig vi vill eller inte. Om dom nu håller på att erövra vår så kallade värld är det på tiden att vi kan behärska dem på rätt sätt, en del kan det mer än andra och vissa kan det så mycket att dom missbrukar sin kunskap genom att göra inbrott hos andra.

Den eviga kampen mellan de goda och de "onda" fortsätter, men till skillnad från fablernas värld så hejar de flesta på de "onda " i detta sammanhang. Hur kan det komma sig då? Jo för om sanningen skall fram så är det väl som Timbuktu säger att "Alla vill ha sin bit av kakan men ingen vill ge".

Vi försöker hela tiden göra världen så enkelt för oss som möjligt med dom här, men egentligen vet jag inte om vi försvårar det hela för oss (i alla för vissa), men vem vet en dag kanske vi kan behärska denna duo och världen kanske blir enkel för alla till slut.

Idag blev jag i alla fall frustrerad i några timmar innan jag fick ordning på dem hemma hos mig, men för att lugna ner det hela spelade jag en trudilutt på gitarren, och konstigt nog efter några riff på gitarren så fungerade allt som jag ville. Det är väl allt bra märklig, att saker och ting kan krångla när man minst anar det och precis när man även där minst anar det så är allt som man vill igen. Det är just det som de flesta okunniga blir så arga på, dom kan bli så arga att dom kastar och slår kring sig. Det kanske har något med lagens alla små jävligheter att göra, Murphy lär ha sagt något i stil med att, "allt som kan gå fel ska förr eller senare gå fel". Jaja man ska väl inte klaga längre, livet går ju trots allt vidare endå. För om något inte går som man vill ibland ska man inte hänga läpp för det, förr eller senare kommer det att ordna upp sig och allt blir bra igen.

"There are 10 kinds of people. Those who understand binary notation, and those who do not." - Gordon Mohr

Jaha då håller vecka 44 på att nå sitt slut för att lämna plats åt en ny och söndagen lämnar plats åt en ny och fräsch måndag, tänk vad allt ska upprepa sig hela tiden.  Dagarna och veckorna byter av varandra snabbar än en galopperande häst i stormvinden. På tv spelas det fotboll och på datorn spelas det Enya, tänk vilken konstig mix. Nåja, det blev ingen vinst i bowlingen och därmed inga 900 öl, men vi hade kul som fan en då.  Haha fan vad dålig jag är på bowling, jag träffade käglorna en gång och då fick jag strike men de andra gångerna hamna jag i rännan (vi spelade tre serier), det bevisar ju bara att man inte kan simulera verkligheten med ett budget tv-spel. Nåja på kvällen blev det dags för finsittning och halloweenfest. När vi satt där och mumsade i oss tre rätters maten kom det in ett gäng studenter och gyckla för oss, dom var rätt bra. Med lite alkohol i kroppen och bra stämning kan det mesta bli kul. När jag satt där och lyssnade till gycklen fick jag en sån här konstig känsla igen och började fundera lite om musiken.

Tänk vad härligt det är med musik, musiken har ju funnits nästan lika länge som människan funnits. Upptäckten av musiken och allt vad den nu innebär kanske precis som allt annat upptäcktes av en slump, det kanske var så att någon en dag tappade en kockosnöt eller något liknade på nått klingande matrial och upptäckte att det lät bra på nått sätt, och sen hittade man på en massa saker och skapade sina egna instrument. Med musiken skapas rytmerna eller är det tvärtom, eller är det så att det ska vara ett likhetstecken mellan rytmen och musiken? Jag vet inte, det där får man ha sin egen uppfattning om tycker jag. Det är det som är så härligt med musik, alla får ha sin egen tolkning av den, och tolkningen ges i olika genrer som i sin tur ges i text eller bara instrumentalt. Men det som alla genrer har gemensamt eller i alla fall nästan alla är att dom skapar samhörighetskänsla, för vilka tycker t.ex. inte om en kväll med gitarrspel tillsammans med sina kompisar vid lägerelde? Musik skapar gemenskap och alla blir glada av den, eller man kanske ska säga att musik skapar känslor i kroppen. För vissa är det känslor som får en att vilja börja dansa eller bara följa med och sjunga efter texten. Jag får ofta sådana känslor, jag älskar att både dansa och sjunga till en riktigt bra låt, det är som att dansnerverna börja leva sitt eget liv och man kan inte själv påverka det. Samtidigt som viss musik kan göra en glad och göra en på gott humör finns det musik som får en att väcka andra känslor som saknad och längtan eller så kan man bara rent utav lyssna på musik för att få bort sin aggression på nått.
Ja det verkar inte finnas någon tvekan till att olika genrer väcker olika känslor i ens själ. Jag tror att människan inte kan leva utan en värld av toner, toner som ger en mening med livet toner som väcker gemenskap  toner som tillåter en att skratta eller gråta. Det är som att musiken ger personen en karakteristik, som om att musiken speglar en människa på något sätt där han eller hon vill tala om något eller bara vill ge andra ett litet hum om vem han eller hon är. 

Med det här vill jag ha sagt att man inte ska skämmas för de man tycker om att lyssna på, man ska vara stolt sin musiksmak, för det som låter sämre i ens ören kan låta underbart i andras.

Det är det som gör varje individ så unik, alla har vi våra egna intressen och smaker och tur är väl det, för hur tråkig skulle inte världen vara om alla hade samma intressen och samma smak på musik, den skulle vara väldigt tråkig kan jag tänka mig. Jaja jag bör nog sluta här, men jag kan nog med största sannolikhet säga att jag ganska exakt på ett ungefär kommer hit nästa gång, till dess kan ni ju ta en bulle med saft så länge. Eller du F kanske föredrar "En fiiisk" haha.

Vill bara säga att det verkar som att det är fler än jag tror som läser bloggen, i alla fall vad jag fick höra på festen igår. Lite synd bara att ni inte lämnar ett fotavtryck i form av ett "hej" eller nått. Jaja spelar ingen roll, livet går vidare en då

Obs citaten jag skriver längst ner i varje blogg är okända, så därför har jag inte skrivit ner vilka som sagt dom. Så tills vidare om inget annat sägs så vet jag inte vem upphovsmannen eller kvinnan är.

"Skogen skulle vara mycket tyst
om inga andra fåglar sjöng
än de som sjunger bäst."