Livet
Ja så var det ju en ny dag igen. Vad ska man ta sig till egentligen? När man var liten behövde man inte tänka så mycket på framtiden. Man tänkte bara på stunden, man såg inte världen som vuxna gör. När man var liten tänkte man inte så mycket på morgondagen, eller gjorde man det? Jo det gjorde man nog. Men man tänkte inte på den som om man skulle ha några krav att uppfylla till dess. När man är liten finns två lyckliga stunder som man uppskattar mest av allt och längtar till hela tiden. Jag tror ni läsare (om det nu är några) förstår vad jag pratar om. Inga andra förpliktelser fanns mer än att mamma tjatade på en att man skulle borsta tänderna innan man skulle gå och lägga sig eller efter att man klev upp på morgonen. Man kunde gå till sandlådan med sin hink och spade bygga sig ett sandslott och leka riddare utan att någon ifråga satte nått..
Det är som att man blir rädd för att göra bort sig ju äldre man blir. Funderingarna börja hopa sig med ålderns uppåtgående derivata. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska det bli av mig? Ska jag börja röka så mina kompisar tycker jag är tuff? Ja det är många frågor som dyker upp meddans man håller på att kliva in i vuxenlivet.
Jag frågar ofta mig själv vad har det egentligen blivit av mig? Kommer jag någonsin få ett jobb när jag slutar skolan? Många tankar finns det som an vill ha svar på.
Den största tanken av dem alla är nog att jag rädslan för ensamheten. Varje dag tänker jag på de liv som jag längtar efter mest av allt. Jag har hört från många håll när folk pratar med varandra att man inte ska tänka så. Jag försöker sluta tänka på de hela tiden men det kommer tillbaka oavsett om jag vill eller inte. Jag försöker glömma tankarna genom att hitta på massa saker, som till exempel umgås med folk, men när jag sitter hemma i lägenheten igen så påminns jag om längtan till nått bättre. Jag har egentligen inte någon som står mig tillräckligt nära (förutom min familj men det är inte samma sak) som jag kan prata med. Musiken är min närmaste vän i livet, jag kan inte klara mig utan min musik. Musiken ger mig hopp, musiken ger mig kraft, musiken ger mig nya funderingar över livet. Musiken gör mig ledsen och glad. Vad skulle livet vara utan toner? Jag det kan jag inte svara på eftersom jag aldrig levt utan den. Men ja man har ju hört förr och det ska väl stämma att allt ordnar sig tillslut. Jag kanske ska sluta här innan jag tråkar ut tillvaron. Nästa gång kanske det kommer stå nätt mer intressant vem vet? Till dess tycker jag ni kan tänka på vad som gör er lyckliga och var nöjd för den du är och inte den du borde vara.
"Fantasi är bättre än kunskap" - Einstein
fy fan rent utsagt vad du är duktig på att skriva nisse! så himla precis sådär jag själv också tänker. läskigt :P jag önskar att nån hade berättat för mig när jag var liten, att livet inte alltid skulle vara så enkelt och roligt, utan säga liksom "ta vara på det här, för en dag blir du stor och kommer sättas på prov efter prov". antagligen skulle man inte förstå nåt, men ändå. jag har också försökt tänka sådär: "ni kan tänka på vad som gör er lyckliga och var nöjd för den du är och inte den du borde vara" - att vara nöjd över den man är och vad man har, istället för att försöka vara någon annan och så. det är svårt - men funkar om man tar det lugnt :)
Bra skrivet nisse, måste jag oxå säga! Jag tänker ofta på om jag kommer få något jobb i framtiden,och hur det komer bli med allt annat. kram
Jaaaaa! Daniel ha börjat blogga, woooo! ja ibland kan man tänka att "jaha, skulle inte livet bli mer?... men då får man komma ihåg att det är man själv som bestämmer vad man vill göra, ett oskrivet blad som det är fritt att klottra vad man vill på... eller nåt.. men jag kan ha fel..
Ah, men så farligt är det inte, varit med om värre. :o)
Aha, Anders, honom har jag tappat bort någonstans på vägen, tråkigt nog. Går ni i skolan ihop eller?
jag visste väl att du skulle vara en bra bloggare med massa tankar! Det där med att leva i nuet o vara nöjd för det man har har jag jätte svårt för, blir så arg på mej själv att jag hela tiden längtar efter nått annat, nått bättre. Damn att det ska vara så svårt!
Aha, på så vis. Jo han är en speciell typ. Vi var ihop förut faktiskt, innan han flyttade till lkpg. :o)
Men du Nisse... Man MÅSTE ju tänka på det liv man vill ha, alla människor har ju drömmar... Utan drömmarna kan många inte stå ut med sin vardag. Vad ska man sträva efter om man inte har sina drömmar? Ska man bara ge upp och ge efter? Nä... Dagdrömma om nåt bättre och hur jag vill att vägen dit ska se ut, det är det jag gör hela dagarna. Och tamejfan om jag inte uppfyllt några med ;)
