Stor Större Störst
Eller liten, mindre minst? Det går ju även att säga att det som är stort även är minst i jämförelse med det som är störst., eller det som är litet är helt plötsligt störst om man jämför det som är minst. Det verkar som man kan snurra på det där hursomhelst och aldrig förstå sig på vad som egentligen är minst eller störst. Enligt Einstein är ju allting relativt betraktaren eller något annat. Vi kan tänka makroskopiskt, mikroskopiskt, det makroskopiska beskriver allt de stora, det mikroskopiska beskriver allt det lilla.
Det finns stora och små hus, långa och korta broar, höga och låga hastigheter. Precis som man vill vara stor större och störst i allting, så vill andra komma åt det som är litet mindre och minst. Det tycks som människan aldrig får nog, alltid är det någon som vill vara värre än den andra och tänja på gränserna. För att under lätta och kunna jämföra med varandra så människan infört sju st grundenheter för SI systemet, två st av dem är m (meter), s (sekund). Genom att sätta ett litet prefix på var och en av dessa mått kan man variera graden på måttet med olika tiopotenser. Varför blir människan aldrig nöjd? Varför vill vi hela tiden tävla om att vara störs bäst och vackrast?
Det som fascinerat mig mest är rymden. Jag har gillat rymden sen första gången jag hörde de ordet tror jag. Rymden är så ofantligt stort, det går inte föreställa sig dess enorma existens. Det som är så roligt och intressant med rymden är att det hela tiden tycks finnas något större. Det finns stora och små stjärnor, stora och små galaxer och det finns små vita dvärgstjärnor som väger flera ton per kubikcentimeter. Våran uppfattning om hur saker och ting ter sig raderas ut allt eftersom rymden avslöjar nya mysterier för oss. Allt är så storskaligt däruppe i den tomma rymden, avstånden är så enorma så det tar flera månader/år att nå en närliggande himlakropp med en sond eller radiovågor. Eftersom de flesta vet hur långt "en kilometer" är så kan vi utgå från det. Avståndet från jorden till månen är på ett ungefär 380 000 km och avståndet från jorden till Solen är ungefär 150 000 000 km. Ja det verkar ju som att avstånden ökar rätt snabbt här. Men man kan ju inte hålla på att nämna allting i kilometer eller mil, det skulle ju bara ta tid. Ja tid ja hmm det är ju bara något som vi vanliga dödliga har hittat på och definierat. Istället för att man mäter avstånden i mil eller kilmometer, mäter man det mesta i AE, ljusår eller paralaxsekund. Haha jag tycker ordet "parallax" är ett skojsigt ord, det låter som ett modifierat paraply som går att använda under blåsväder.
Jaha men hur har man kommit fram till dess enheter? Det två första är inte så svåra att förstå sig på, och man kan ganska snabbt komma fram till vad det står för. 1AE är en astronomisk enhet, en astronomisk enhet är medelavståndet mellan jorden och Solen dvs 150 000 000 km. Ett ljusår är precis vad det låter som, det är den sträcka ljuset kan färdas under ett år, man kan ju inte låta sig fascineras av tanken att ljuset har en hastighet på 298 000 km/s, på ett år hinner man komma rätt långt om man har den hastigheten, rättare sagt 9461 miljarder km. För övrigt kan man ju påpeka att avståndet till jorden från solen är 8 ljusminuter och 19 ljussekunder, två andra långsiktiga tankar kan också nämnas, det är t.ex 4.2 ljus år till våran närmaste grannstjärna "Alfa Centauri" och 2.2 miljarder ljusår till våran närmaste galax "Andromeda", inga korta avstånd där inte. Ja och sen har vi den roliga parallaxen, den är lite svårare att förklara och vet inte om jag förstår mig på det själv. Jag får citera det wikipedia skriver: " En parsec är definierad som det avstånd varifrån radien i jordens bana kring solen syns under vinkeln 1 bågsekund.."., en parsec är i alla fall 3.26 ljusår. Oj vad allt är stort däruppe, med tanken på de enorma avstånden därute så funderar jag ibland på om människan någon gång kommer kunna resa till andra närliggande himlakroppar eller galaxer. Det finns så mycket att upptäcka därute tror jag, för om det nu finns minst lika många galaxer som det finns sandkorn på vår Jord så måste det ju finnas massa intressanta världar att upptäcka därute.
Jag önskar ibland att jag kan uppleva den dagen då människan förflyttar sig ut i den verkliga vida världen, tänk vad häftigt det skulle vara att resa till granngalaxen på semester, oh vad jag längtar dit ibland. Men den drömmen kommer jag aldrig att få uppleva i verklighen, för det lär nog dröja ett tag innan vi kommer upp i hastigheter som "parallax/tim" (undrar om man säger så?), jag får nöja mig med att uppleva den i mina egna drömmar och funderingar. Det som är bra med drömmar är att världen är som man själv verkligen upplever den eller vill uppleva den, fast samtidigt tvingar medierna oss till en verklighet som dom vill att vi skall se den, det är som att det finns två olika världar som alla har olika åsikter om. Det som är så roligt är att det finns snart 7 miljarder människor på jorden och alla är vi unika, lika unika som varje fingeravtryck eller de iris som finns i ögat.... Haha det kanske är bäst att sluta här innan jag svävar iväg för mycket. Det ploppar upp fler och fler funderingar ju mer jag skriver men det får sparas på tills nästa gång.
"Vi föds som original
men dör som kopior"
