Solskensnisse

Jaha så var den dagen som liggen hopklämd mellan tisdag och torsdag, eller som Gert Fylking brukar säga "Lilla patteklappardagen", ett annat namn är ju också lill-lördag, eller så kan man ju bara säga onsdag om man inte vill vara så invecklad, ja kärt barn har många namn. Varför onsdag blivigt lill-lördag är för att förr fick dom som var kära bara träffas på lördagar och onsdagar, de andra dagarna var tydligen förbjudna att träffas på (jag har för mig att jag hört nått sånt i alla fall). Men vart Fylking fått lilla-patteklappardagen från vet jag inte alls. Nåja det är i alla fall onsdag i skrivande stund, och jag sitter här framför min lilla dataskärm men samtidigt sitter jag bakom min gitarr. Att det ska vara så svårt att lära sig plocka strängar så att det låter bra, jag håller på bli tokig snart, men trägen vinner har jag hört och det brukar nog stämma, för det brukar ju vara så att man lärt sig mer än man tror. Om det inte går bra för tillfället så är det bara att lämna det man håller på med och göra nått annat ett tag, och det är just vad jag gör nu, jag passar på att skriva ner några rader i bloggen, samtidigt som jag skriver kommer jag och tänka på hur svårt det var den allra första dagen jag tog en gitarr i handen, då viste jag ju knappt vad en gitarr var för nått. Jag har med allra största sannolikhet lärt mig en massa, men själv märker jag inte det, samtidigt vågar man ju inte spela för andra förrän man själv vet att man kan, detta för att man är rädd för att de ska skratta åt en om hur dålig man egentligen är. Men jag tror inte folk är så dumma., jaha nog med de. Idag insåg jag att jag glömt allt vad vinterjacka heter hemma i Nora, och jag kommer antagligen inte komma hem något dit förrän till jul, hur ska detta gå tänkte jag, då plötsligt en snilleblixtidé jag fick, jag kom på att jag fråga min snälla och underbara mamma och så snäll som hon är så skulle hon skicka ner en vinterjacka till mig. Jag tror nog inte att hon vill jag ska frysa på dagarna och det är ju bra.

Imorgon kväll ska jag jobba på ett uv-disco, jag och en kompis ska agera fylletaxi hela långa natten, efter taxikörandet ska vi hjälpa till att städa efter alla fulla studenter. Jag kommer nog inte komma hem förrän tidigast kl 7 på fredagsmorgon, hoppas det går lindrigt och att allt flyter på smidigt och bara.  På fredag blir det nog en vilodag och förberedelser inför lördagens händelse. På lördag är det nämligen en bowlingturnering och den ska jag vara med på. Bowling är ju kul, och det gör det ju ännu roligare om vinnaren vinner 45 backar med öl, dvs 900 st, det skulle vara nått ha de. Vi är 3st i laget så det blir 300 var om vi vinner, men jag skulle nog inte dricka upp alla själv, jag skulle nog bjuda upp till en hejdundrande förfest eller nått.

Jaha det kanske är dags att ge sig på gitarren igen, vem vet jag kanske blir värsta kändis en dag. Jag skulle vilja kunna spela lika bra som Cornelis Vreeswijk, men ett sånt musikaliskt geni är det inte många som blir, men bra vill jag bli i alla fall, tänk att sitta där vid lägerelden och spela gitarr meddans andra sjunger, det skulle vara något det.

Ja nu är det bäst att sluta, föresten jag kanske ska säga att jag klarade min tenta och detta medför längre jullov för mig, och imorgon ska jag och min grupp redovisa ett projekt som vi äntligen gjort klart. Så nu har man plockat hem 12hp (vad duktig du är Nisse). Jaja intresseklubben antecknar. Vi hörs nästa gång, när det blir av vet bara framtiden och bra är väl det för viste man vad som skulle hända i framtiden så vet man ju redan allt och då har man ju inget att leva för. Adios

"Våra riktiga vänner ser det bästa hos
oss, och framkallar det därigenom"

Eller liten, mindre minst?  Det går ju även att säga att det som är stort även är minst  i jämförelse med det som är störst., eller det som är litet är helt plötsligt störst om man jämför det som är minst. Det verkar som man kan snurra på det där hursomhelst och aldrig förstå sig på vad som egentligen är minst eller störst. Enligt Einstein är ju allting relativt betraktaren eller något annat. Vi kan tänka makroskopiskt, mikroskopiskt, det makroskopiska beskriver allt de stora, det mikroskopiska beskriver allt det lilla.

Det finns stora och små hus, långa och korta broar, höga och låga hastigheter. Precis som man vill vara stor större och störst i allting, så vill andra komma åt det som är litet mindre och minst. Det tycks som människan aldrig får nog, alltid är det någon som vill vara värre än den andra och tänja på gränserna. För att under lätta och kunna jämföra med varandra så människan infört sju st grundenheter för SI systemet, två st av dem är m (meter), s (sekund). Genom att sätta ett litet prefix på var och en av dessa mått kan man variera graden på måttet med olika tiopotenser. Varför blir människan aldrig nöjd? Varför vill vi hela tiden tävla om att vara störs bäst och vackrast?

Det som fascinerat mig mest är rymden. Jag har gillat rymden sen första gången jag hörde de ordet tror jag. Rymden är så ofantligt stort, det går inte föreställa sig dess enorma existens. Det som är så roligt och intressant med rymden är att det hela tiden tycks finnas något större.  Det finns stora och små stjärnor, stora och små galaxer och det finns små vita dvärgstjärnor som väger flera ton per kubikcentimeter. Våran uppfattning om hur saker och ting ter sig raderas ut allt eftersom rymden avslöjar nya mysterier för oss. Allt är så storskaligt däruppe i den tomma rymden, avstånden är så enorma så det tar flera månader/år att nå en närliggande himlakropp med en sond eller radiovågor. Eftersom de flesta vet hur långt "en kilometer" är så kan vi utgå från det. Avståndet från jorden till månen är på ett ungefär 380 000 km och avståndet från jorden till Solen är ungefär 150 000 000 km. Ja det verkar ju som att avstånden ökar rätt snabbt här. Men man kan ju inte hålla på att nämna allting i kilometer eller mil, det skulle ju bara ta tid. Ja tid ja hmm det är ju bara något som vi vanliga dödliga har hittat på och definierat. Istället för att man  mäter avstånden i mil eller kilmometer, mäter man det mesta i AE, ljusår eller paralaxsekund. Haha jag tycker ordet "parallax" är ett skojsigt ord, det låter som ett modifierat paraply som går att använda under blåsväder.

Jaha men hur har man kommit fram till dess enheter? Det två första är inte så svåra att förstå sig på, och man kan ganska snabbt komma fram till vad det står för. 1AE är en astronomisk enhet, en astronomisk enhet är medelavståndet mellan jorden och Solen dvs 150 000 000 km. Ett ljusår är precis vad det låter som, det är den sträcka ljuset kan färdas under ett år, man kan ju inte låta sig fascineras av tanken att ljuset har en hastighet på 298 000 km/s, på ett år hinner man komma rätt långt om man har den hastigheten, rättare sagt 9461 miljarder km. För övrigt kan man ju påpeka att avståndet till jorden från solen är 8 ljusminuter och 19 ljussekunder, två andra långsiktiga tankar kan också nämnas, det är t.ex 4.2 ljus år till våran närmaste grannstjärna "Alfa Centauri" och 2.2 miljarder ljusår till våran närmaste galax "Andromeda", inga korta avstånd där inte. Ja och sen har vi den roliga parallaxen, den är lite svårare att förklara och vet inte om jag förstår mig på det själv. Jag får citera det wikipedia skriver: " En parsec är definierad som det avstånd varifrån radien i jordens bana kring solen syns under vinkeln 1 bågsekund.."., en parsec är i alla fall 3.26 ljusår. Oj vad allt är stort däruppe, med tanken på de enorma  avstånden därute så  funderar  jag ibland på om människan någon gång kommer kunna resa till andra närliggande himlakroppar eller galaxer.  Det finns så mycket att upptäcka därute tror jag, för om det nu finns minst lika många galaxer som det finns sandkorn på vår Jord så måste det ju finnas massa intressanta världar att upptäcka därute.

Jag önskar ibland att jag kan uppleva den dagen då människan förflyttar sig ut i den verkliga vida världen, tänk vad häftigt det skulle vara att resa till granngalaxen på semester, oh vad jag längtar dit ibland. Men den drömmen kommer jag aldrig att få uppleva i verklighen, för det lär nog dröja ett tag innan vi kommer upp i hastigheter som "parallax/tim" (undrar om man säger så?), jag får nöja mig med att uppleva den i mina egna drömmar och funderingar. Det som är bra med drömmar är att världen är som man själv verkligen upplever den eller vill uppleva den, fast samtidigt tvingar medierna oss till en verklighet som dom vill att vi skall se den, det är som att det finns två olika världar som alla har olika åsikter om. Det som är så roligt är att det finns snart  7 miljarder människor på jorden och alla är vi unika, lika unika som varje fingeravtryck eller de iris som finns i ögat.... Haha det kanske är bäst att sluta här innan jag svävar iväg för mycket. Det ploppar upp fler och fler funderingar ju mer jag skriver men det får sparas på tills nästa gång.

"Vi föds som original
men dör som kopior"

Jag måste nog vara den mest förvirrade, tankspridda, knasigaste, flummigaste förvridna människa som finns.  En hel vecka har gått sen jag skrev här sist, både mycket och lite har hänt under denna vecka. Med det menar jag att det är ju ur betraktarens perspektiv som det avgörs om han/hon tycker något är mycket eller lite.

I måndags ringde N från sektionens festeri VI-Ling (Sexling), och frågade om dom fick låna mitt Nintendo Wii. Eftersom man kan spela bowling på det så ville dom ha det som reklam för den kommande bowlingturneringen i skolan. Det första som dök upp i min skalle: "Konsolen ska stå i stora rummet i skolan så alla i hela skolan kan spela, kommer jag få tillbaka mitt Wii helt sen när det är över?" Men den tanken försvann lika fort som den dök upp. Vaddå det är ju bara en matriell sak. När jag blev erbjuden en platta öl som tack då kunde jag ju inte bara säga nej heller hihi. Dom skulle dessutom låna det i en hel vecka. Så det kommande dagarna såg väldigt mycket studenter som stod och spelade på mitt Wii, lite kul endå att så många tycker det är kul.

På onsdagen började skolan igen efter en veckas "ledighet". Fyra helt nya kurser började denna period, kurserna är: "Digitala Filter", "Lågeffekts Elektronik", "Industriell Ekonomi" och "Ledarskap för Ingengörer". Efter lite tankar och funderingar så kom jag underfund med att jag överskattat min egen förmåga vad gäller att hinna med saker och ting, så jag beslöt mig för att inte börja på den sistnämnda kursen. Det tre som jag valt att läsa verkar helt ok så här efter första intrycket, men  "Låg effekt Elektronik" verkar väldigt skum, föreläsaren är så snurrig och klumpig och dessutom ges den på engelska. Digitala Filter ges även den på engelska men förläsaren verkar inte vara lika snurrig, Industriell ekonomi verkar väldigt lärorik och intressant.

Vad gäller det där med förvirring så vill jag bara säga att dom som sitter bredvid mig på lektioner eller förläsningar, ska inte känna sig säkra på att alla deras grejer är kvar när jag gått därifrån. Jag har en konstig förmåga att stoppa ner allt inom en radie av en meter. Utan att jag tänker på vad jag stoppar ner i ryggsäcken så följer allt möjligt med, det kan vara pennor, sudd och ibland också böcker. Det har hänt så ofta nu så varje gång någon i klassen tappat bort något så går till mig med ett leende på läpparna och frågar om jag har den där pennan eller boken, det brukar sluta med att jag hade stoppat på mig just det. Hmm undra hur det ska gå när jag börjar jobba. Jag vill inte betraktas som någon tjuv precis. En klass kompis har sagt till mig att jag en dag kommer att bli mycket rik eftersom ingen alls märker vad jag stoppar på mig. Men då kontra jag med att säga att jag kommer även att få sitta i fängelse om någon kommer på mig, och då har jag ju ingen glädje av rikedomarna. Ja ja men det är bara framtiden som kan utvisa vad som händer.

Vilken tid det ska ta innan man ska få tentaresultat. Jag orkar snart inte vänta längre. Förövrigt så har jag och dom i min projektgrupp gjort klart vårat projekt, det är bara rapporten kvar nu och den ska vara klar imorgonkväll har vi sagt. Inte mycket kvar nu, men det ska nog hinnas med det också.

"Bästa sättet att spara tid
är att använda den."

Jaha så var det söndag igen då och ett program men Look sänds i rutan just nu. Jaha vad har en liten jag gjort under veckan då? Hmm inte så mkt, veckan började med en tenta i Digitala Kretsar. Nu så här efteråt så känns det bra, jag tror jag kommer att klara den. Annars har jag inte pysslat med så mkt i veckan. Det ska kanske nämnas att veckan som gick var en tenta vecka där alla i TekFak skriver tentor, tenta perioden fortsätter till onsdag, och har man gjort sina tentor så är man ledig till tentaperioden är över. Jag hade bara en tenta, sen fick jag "ledigt". Det som stör hela ledigheten är ett projekt som jag och fyra personer till ska få klart om två veckor. Ingen rast ingen ro här inte. Konstigt nog går jag till skolan kl 9 på morgonen i alla fall och bara går runt där snackar med allt möjligt folk. Det kanske är så att jag är lite översocial och vill vara bland folk när jag väl får chansen. Ibland sätter jag mig och programmerar lite på mitt projekt.

Helgen kom med stormsteg och jag hade sett framemot en sjukhusfest som sjuksystrarna på HU arrangerade. Låt oss kalla denna fest för NH. Kvällen börjar med att jag lånar ut min lägenhet till en person F1, personen i fråga ville kolla på nått skit på tv så jag lät det gå för sig, så jag gav personen en av mina nycklar och cyklade iväg till förfesten.

Först var det planerat att vi skulle förfesta hos en person N1 men samma dag som festen skulle vara å blev personen sjuk och vi andra började få panik och komma på vart vi skulle förfesta, tillslut kom vi fram till att vi skulle vara hos person A i allrummet i korridoren, men sen när kvällen kom så får vi se att ett gäng puckade tyskar ockuperat rummet. Inte bra inte bra. Det slutade med att vi var inne i A:s 20kvm lilla rum. Vi var bara sex st så alla fick plats. Person D får två SMS men dom var inge intressanta. Festen var sådär men tanken på att vi skulle på NH gjorde allt lite roligare. Tiden gick och person F2 började bli trött och omotiverad till att fortsätta till nästa fest. Detta ledde sin tur att person A inte heller vill gå bara för att person F2 inte ville. Två av de andra personerna T och E hade inga biljetter men dom hade bestämt sig för att gå till HG. Personerna N2 och F3 som verkar ha startat ett förhållande viste inte vart dom skulle ta vägen. När klockan närmar sig 24 beslutar sig person A för att försöka sälja A:s och F2:s biljetter. Personen som hade sett fram emot detta, tänker att det inte kommer bli kul om man inte känner någon på festen beslutar sig för att göra samma sak och vill sälja sin biljett, dvs person D. Nu tänker många att hur kan man försöka sälja biljetter för 100:-/st mitt i natten? Det visar sig att det gick hur bra som helst. Så kvällen slutade med att A hamnar på HG, F2 går hem och sover, T och E följer A till HG, N2 och F3 försvinner spårlöst och man kan ju undra vart dom tog vägen, Fia med knuff kanske kan ge er en ledtråd. Ja och sen var det ju person D kvar. Ja vad hände med mig? Jag beslöt mig för att cykla hem

När jag kom hem brukar jag ha som vana att logga ut mig från msn innan jag går och lägger mig, men denna gång orkade jag inte göra det och det fick jag betala dyrt för.

Jag glömmer även att stänga av stereon eller i alla fall sänka ljudet på den. Detta leder till att på morgon (jag vet inte exakt vad klockan är men någonstans kring 08) är det en person S som skickar vibbar till mig på msn. Eftersom volymen är hög och jag är bakfull så lät det som jordbävning i mitt huvud. Fy för dig S. Du hade säkert planerat hela grejen också. Men jag vaknade ju i tid i alla fall tack för det.

Senare på dagen drog jag till skolan och fortsatte på mitt projekt. Det var allt för denna gång. Over and out

Föresten tänk hur det skulle vara och leva livet som en snöboll:

Du  kramas till livet sen flyger du genom luften och sen dör du på din första träff, och folk skrattar åt det.

Hmm både läskigt och underbart samtidigt.

"Livet är livsfarligt".

Där stod han och väntade på att rödljuset skulle slå om till grönt.  Vad långsamt tiden går tänker han meddans han står där och vänta. I öronen hörs musiken slå mot stigbyglarna. Blicken rör sig sakta uppåt mot himlen, solen syns inte men reflektionen av den gör himlen alldeles skär, så där skär som den bara kan bli vid den här tiden på dygnet. Meddans han tittade uppåt mot himlen började tanken komma upp. Bakom denna himmel döljer sig stjärnor av alla de slag. Då från ingenstans kom stjärnbildern "stora karlavagnen" fram i tankarna och tillsammans med karlavagnen dök talet sju upp. Under tiden som sju dyker upp slår ljuset om till grönt och pojken kan fortsätta sin lilla vandring. Musiken dånar och glad i hågen sjunger pojken med i texten. Han tänker samtidigt på alla människor som hör honom sjunga men det struntar han i, men inte helt. När folk närmar sig fortsätter han sjungandet genom att mima till texten. Vägen han går på är full av bilar och bussar som åker åt alla möjliga håll och kanter. En ny tanke dyker upp, vart är dom på väg? En buss stannar till precis framför den vandrande pojken. Tre människor kliver av, två av dem bär på en ryggsäck den tredje går med rullator. Alla tre ser ut att vara nöjda för dagen och går med rask takt mot det som dom har som mål. Personen med rullator går det lite saktare för, men varför ha bråttom? Man hinner ju fram en då. Vart är alla på väg? Kanske kan det vara så att de har slutat för idag och är på väg hem från sina jobb?

Nästa rödljus hinner inte slå om till rött så vandringen fortsatte utan uppehåll. Klockan fortsätter ticka, det är precis som visarna försöker hinna ifatt varandra, men det visar sig att kampen håller på i all oändlighet.

I sin lilla vandring går han förbi ett bageri. Då dök ordet palindrom upp. Palindrom ja, det är ett ord där ett ord blir samma oavsett från vilket håll man läser det från. Varför ordet palindrom dök upp kan han inte komma på, det kan ju vemsomhelst se att "bageri" inte är ett palindrom. Vandringen fortsatter mot en rondell, en rondell som alltid varit svårt att placera i pojkens huvud, men nu stod han där och han lär nog inte glömma dess placering på ett tag.

Meddans mörkret börjar falla på plats försvinner den fegaste av dem alla. Den som bara gillar värme och solsken. Varför ska den närmaste vän man har bara försvinna helt spårlöst sådär så fort mörker och hotande skyar kommer? Ja det har väl något med fysikens lagar att göra tänkte han och fortsatter. Vandringen börjar komma mot sitt slut, lite längre bort syns ett blott sken. Med sina korta steg närmar han sig skenet och det visar sig vara en bensinmack. Då inser han att han har drygt 1 kilometer kvar till vandringen är fullbordad.

Musiken dånar i öronen och läpparna rör sig med den. Den kalla luften börja tränga genom den t-shirten som han under den öppna jackan, så han stannar upp och drar upp dragkedjan och fortsätter sedan mot målet. Hungern börjar göra sig mer påträngande. Nu är det 500 meter kvar, doften av pizzerian till höger får magen att kurra till. Inte långt kvar nu och han kommer på att det ska bli spaggeti och köttfärssås till middag. Han kollar upp mot himlen en sista gång, och långt långt där borta syns ett vitt sken, kan det vara polstjärnan? Ja det vet man aldrig sen gick han in i huset och lägenheten och påbörjar kvällsmaten.

"Om du tänker för länge på nästa steg,
kommer du att tillbringa livet stående på ett ben."

Så gick det med det/Solskensnisse

Ja här sitter jag i mitt 90 kubikmeters rum och är helt göra lös. Det är bara döva och stumma väggar som kan höra min stämma och det är ju inte mycket till tröst. Mellan väggarna och taket flyger båda höga och låga frekvenser i form av toner. Den som har genererat de vackra tonerna är Enya. Enya ska man lyssna på i hög volym, så grannarna får knacka på om dom tycker jag spelar för högt. Jag vet inte alls vad jag ska hitta på. Kanske kolla på en film? Kolla på tv? Jag orkar inte gör något. Livet är allt jobbigt ibland. Vad ska jag göra? Vad ska jag hitta på? Ibland kanske det är bra att inte göra något men jag tycker det börja bli för ofta nu. Jag har för mycket funderingar som vill ut men samtidigt inte. Vissa saker är inte ämnade att andra ska veta, men ibland är det bra att låta andra få veta vad man tänker. Om man gör så ibland så är det som att en stor sten försvinner från magen. Rädslan för ensamheten tränger sig på allt närmare och oftare och det skräms jag av att tänka på.

Tentan närmar sig med stormsteg men jag orkar inte plugga något mer till den. I morgon kl 18 så vet jag om tentan kändes bra eller inte men det är först om två veckor som jag kommer få reda på om jag fått godkänt.

Jag har fått höra av en klasskamrat att vi har 5 sals tentor kvar innan vi är färdiga för examen. Oj examen ja. Hur ska det gå?  Ärligt talat är jag lite rädd för att lämna det trygga studentlivet. Det är så enkelt, varje morgon kollar man vad man ska ha på schemat för dagen och sen är det bara att följa det. När man slutar skolan ska man börja söka jobb och allt annat. Rädslan att misslyckas finns där hela tiden. Hittills känns det som jag inte lyckats med något, så vad är det som säger att jag kommer att lyckas framöver? Nåja livet måste väl gå vidare och jakten på lyckan måste fortsätta, för det är nog ingen ide att ge upp när jag kommit så här långt eller i och för sig ,  jag är ju "bara" 23 år.

Funderingarna börjar hopa sig men svaren tycks ligga långt borta. Jag bör sluta innan uttråkning blir ett faktum. Men till dess så får du vem du nu är som är här (om det nu varit någon här) ha det så bra, och hoppas det går bättre för dig med lyckan och allt vad det nu innebär.   

"Livet är en labyrint.
Man måste gå vilse några
gånger för att hitta rätt."

Nästa gång är ett bra tillfälle att höras på. Ha det bra tills dess/ HakMat

Pluggandet går si sådär, om man bara tar några pauser i mellan åt så går det nog bra. Mina Pauser brukar jag tillbringa med att ta en liten promenad i C-huset i skolan.

Det är ju alltid kul att se om man hittar några vänner som sitter och pluggar någonstans som man kan prata med.

Häromdagen gick jag runt som vanligt. Jag träffade då på två tjejer som går på KA - programmet (Kemisk Analys). Jag som ofta är pratglad går fram till dem och pratar lite, och på något konstigt och osökt sätt börja vi prata om Artificiell Intelligence. Vi börja diskutera om var egentligen gränsen går för vad som ska räknas som levande. För min del tycker jag att något/någon är levande om detta något har egen vilja och känslor. Tjejerna höll också med om det tror jag, men i alla fall så började vi prata om robotar. Hur kommer världen se ut om robotar blir smartare än människan?

Kan man tänka sig att robotar en dag kommer på att dom inte längre vill tjäna människan längre och vill leva sitt eget liv. Det var en skrämmande tanka kom vi fram till, hoppas det inte kommer hända på ett låååååångt tag.

Om vi ska kunna konstruera någorlunda smarta robotar (definition av smart är brett så ni får tolka det hur som helst) bör vi lära oss mer om hur våran egen hjärna fungerar sa jag. För så länge vi inte vet hur våran egen komplexa hjärna fungerar så kan vi inte göra något som överträffar den och det lär ju dröja tills vi har kartlagt våran egen tankeknöl. Som vanligt börjar jag sväva iväg i diskutionen. Jag började berätta för dem varför jag tror att tekniken går så fort framåt.  

Om man kollar på djurlivet så ser man djuren hela tiden söker sig nya revir. Varför gör dom det? Jo för det revir som dom hade inte längre har kvar de resurser det behöver.

Detta kommer en dag hända människan också, men vi måste söka oss ut i rymden till nya planeter. Sen kom jag in det här med Krig. Varför krigar människor mot varandra? Människan krigar för att de vill ha nya revir. Jag tror vi krigar på grund av något annat också fast vi egentligen inte vet om. Jag tror att människan krigar för mänsklighetens överlevnad. Ja jag vet att det är en långsökt tanke. Men vad har den fortskridande tekniken med krig och överlevnad att göra? Jo enligt min filosofi så är det kriget som bidrar till mer avancerade teknik i form av självtänkande robotar och allt som har med det och göra. Ju mer avancerad teknik ju mer avancerade krig. Varför allt detta då?  Jo för om mänskligheten skall kunna kolonisera andra planeter måste vi ha tillgång till mer avancerad teknik. Det kan ju bli så att vi måste kriga för våran existens i ett intergalaktisk krig framöver och då måste vi vara beredda. Vi krigar här på jorden för att vi håller på att träna upp oss mot de större utmaningarna mänskligheten kommer drabbas av. Synd bara att så många liv måste offras för detta. Det kan ju till och med bli så att några utomjordingar kommer till våran jord och vill använda den. Då måste vi kunna försvara oss. Vi krigar alltså här på jorden för att vi lär oss att överleva framtiden......När jag tänker efter vad jag skrivit här så har jag nog kollat för mycket på science fiction filmer.

Efter en 30min lång diskussion så kom vi egentligen inte fram till någonting, men det var ju kul att prata lite. Sen gick jag mig tillbaka till mina klasskamrater och plugga lite till innan jag åkte hem.

Jo ska också sägas att min kära mamma kom på besök till lkpg över helgen så vi planerade att äta middag tillsammans. Vi bestämde oss för att äta på en kinarestaurang och det var väldigt gott. Sen skulle hon vidare på något trägårdsmöte. Jaja nu ska jag inte tjata mer. Jag ska nog sova så jag orkar upp.

"Teknologin har förenklat våra
liv så mycket, att vi inte längre
kan leva ett enkelt liv."

Höres nästa gång/HakMat

Ja nu börjar det väl bli på tiden att jag skriver om mitt händelserika liv (inte). innan har jag ju bara skrivit om massa konstiga funderingar jag har, men det kommer säkert komma flera sådana konstiga inlägg framöver. Nåja. Vad har lilla jag gjort idag då?j Jo det ska jag säga er att jag inte gjort så mkt mer än att pluggar pluggat och åter pluggat. Jag gick till skolan till halv nio och sen blev jag kvar där till 21. Det ska sägas att vi hade en schemlagd laboration 17-21, annars skulle jag inte vara kvar så länge. När jag satt där och plugga så började tänka  "blogg". Varför blogg? Vem skriver blogg? Vem vill läsa blogg? Är man så viktig att man lägger ut sitt liv på en blogg? Är någon viktigare än någon annan? Är man självisk om man skriver blogg? Kan man få makt över andra genom att skriva blogg? Fan jag hade så många kostiga frågor som bara dök upp helt plötsligt, det bara snurra i huvudet. sen återgick jag till pluggandet igen.
Jag har tenta på måndag i en kurs som heter "Digitala kretsar". det är en kurs som handlar om hur transistorer fungerar. en väldigt intressant kurs men samtidigt så komplex och svår att förstå sig på. Men vill man bli elektroingengör ska det inte vara lätt, för vore det så kan ju alla göra det. Nu ska jag sova och fundera lite på mitt konstiga och tankspridda liv. Jag måste ju orka upp till min date i morgon................

"Vi tänker sällan på vad vi har,
men alltid på vad vi saknar"

Godnatt och sov gott /HakMat

Det är konstigt hur naturen ter sig ibland. Allt i naturen fungerar i en enad cykel där alla deltagare gör sitt för att dra sitt strå till stacken. Apropå stacken, myrorna är inte så tokiga dom heller fast dom är så små. Det intressanta är att dom kan lyfta 50 ggr sin egen vikt. Skulle vi människor kunna göra samma sak så skulle en man på 90 kilo kunna lufta 4500kg = 4.5 ton utan några problem, tänk hur det skulle se ut då?

Det mest intressanta med naturen är hur allt förhåller sig till varandra. Är det en slump att vi just har 8 planeter i vårat solsystem? Har månens placering någon funktion? Ja det finns hur mycket frågor som helst skriva. Alla har vi olika ideal vi går efter. Man kan ju fråga sig om naturen också går efter något ideal? Naturen är häftig tycker jag. Människan har ju också kommit på en massa konstigheter, här är några: En kortlek har exakt fyra olika färger, och den  består just av 52 kort, eller att det finns sju dvärgar i snövit filmen , eller att februari har just 28 dagar medan de andra månaderna har 30 eller 31 dagar, eller att klockan har just 12h precis som antal månader är 12 på ett år. Varför heter det just sex när två människor gör det där underbara? Hmm ja hur hänger allt ihop egentligen?

Ja jag vet ni kanske säger att vårat solsystem har 9 planeter och det är delvis rätt. Det fanns ju de förut innan Pluto inte längre definierades som en planet. Ett naturfenomen som brukar dyka upp med glesa mellanrum är solförmörkelse, det kan ju nämnas att jorden ligger på ett avstånd på 150 000 000 km från solen. Månen ligger ungefär 4 000 000 km från jorden. Det roliga med detta är att avståndet är precis så långt ifrån att månen skuggar hela jorden från solen under vissa stunder (total solförmörkelse). Det skall också nämnas att jorden är ganska exakt fyra gånger så stor som månen. En slump? Ja kanske det, men är det då en slump att en kortlek har fyra olika färger? Konstigt värre tycker jag.  Eller vad säg om talet sex som många förknippar med något annat. Detta tal är vad vi kallar det första perfekta talet som existerar. Det vore på sin plats att förklara vad ett perfekt tal är. Det är ett tal där summan av de tal som är jämt delbart med talet också blir detta tal. Ex: 1+2+3 = 6 (6  är jämt delbart med 1,2 och 3).

Kanske just därför vi talar så mycket om det som vi förknippar med sex just blev sex?? Hmm ja vem vet. Det är inte lätt att hitta de perfekta talen eftersom de växer väldigt snabbt, men kan ju fråga sig en då vad nästa är? Det märkliga i kråksången är att nästa perfekta tal är 28, men hmm vänta nu, finns det ingen månad som består av 28 dagar? Jo just februari, och det som gör det märkligare är att just vart fjärde år är det 29 dagar i februari, men fyra har vi ju hört förut? Allt blir bara märkligare och märkligare ju mer man tänker på det.

Vad gäller kortleken så har den 52 kort precis som antalet veckor på ett år. Delar man 52 på 4 (4) vad får man då? Ja just ja det olyckdrabbade talet 13.  Vart hittar vi 13 mer än i kortleken?

En man som hette Fibonacci forskade i hur fort kaniner fortplantar sig. Han kom fram till detta samband: 1 2 3 5 8 13 21 34.....n  där n är sista talet i denna oändliga talföljd. Som ni ser är talet 13 med i denna mystiska sifferserie. Men hur går mönstret i serien egentligen? Det är inte svårare än att summan av de två siffrorna till vänster bildar den till höger. Men vart ville jag komma med detta då? Ja det kan man fråga sig. Ta ett tal i serien och dela detta tal med de tal som står till vänster, vad får man då? Ja det säger inte så mycket när vi har hunnit så kort i sifferserien. Men man ser ganska fort efter några divisioner att vi närmar oss ett tal med oändligt många decimaler ju längre in i serien vi går. Likt talet pi (3.14...) så nöjer vi oss här med 2 decimaler och talet blir då 1.61. Detta mystiska tal har fått namnet fi och kallas för det gyllene snittet. Det talet förkommer överallt i naturen. Följer naturen också ett ideal?. Precis som naturen använder människan det gyllene snittet för att uppnå skönhetsidealet. Titta bara på hur gamla antika byggnader är byggda. En perfekt femkantig stjärna (pentagram) är gjort efter det gyllene snittet. Alla kroppsdelar på människan är anpassad efter det gyllene snittet. Ja det finns hur mycket som helst. Men jag tänker inte fortsätta att trötta ut er om detta snitt. Om läsaren vill veta mer så är det bara att googla på "gyllene snittet". Ja sen var det ju det där med de sju små dvärgarna. Hur kommer talet sju in i det hela? Antalet dagar på en vecka är ju sju. Antalet veckor på en månad är fyra (ojdå där dök fyra upp igen). Om vi tar det andra perfekta talet som är 28 och delar med just fyra så får vi just talet sju!. Shit det är ju skrämmande hur allt hänger ihop. Om vi kommer in på månaden februari igen så är ju den månad nummer två på året. Två plus två är.....just precis fyra. När allt kommer omkring så tycker jag nästan att talet två ska vara det mest perfekta talet, eftersom man med hjälp av de talet kan hitta alla andra underliga tal.  Två bör man vara om man ska ha sex och göra barn. Men nu ska jag sluta skriva innan allt går åt skogen. Men till nästa gång kan du ju fundera på varför just du som liten spermie hittade till ägget först. Vad var det för mening? Meningen med livet startar som en slump för alla, precis som alla nya upptäkter. Tänk att bli lyckligt lottad bland flera miljoner tävlingsdeltagare. Där kan man verkligen säga att -  om man är tvåa är man först att förlora. 

"Om vi i våra ögonblick av djupaste
sorgsenhet lyckas arbeta oss upp ur
vårt själviska jag och sysselsätter
oss med andra, då är allt vunnet"

Vad är en blomma? Hur ser en blomma ut? Vad kräver en blomma egentligen? Vad händer om man sviker den? Vad definierar en blomma? Jag det verkar finnas många frågor king blomman. Karl von Linné ägnade mycket tid till den värld han kom att kalla Flora. En blomma kan säga mycket, den säger så mycket mer en bara det ytliga. Den ger oss dofter, smaker, färger, glädje och förtvivlan.

Jag pratade om livet förut och blomman har även den ett liv. Det finns vissa likheter. Båda behöver vatten, omtanke och kärlek. Glömmer du bort blomman så känner den sig sviken och tappar så sakteliga sina blad och tillslut försvinner livsglädjen. Den stora skillnaden är att när hösten börjar göra själ för sitt namn så vissnar blommarna ner. När våren kommer igen händer nått konstigt med blommorna och övriga växtriket. Det som dog ut har helt plötsligt fått ny chans till livet och marken sprudlar av grönska och färger av alla de slag. Samtidigt som grönskan sprudlar på marken händer något i många människor, dom börjar känna doften av kärlek och många singlar har nu hittat varandra i tron på att dom har hittat den rätta i livet.

Carl von Linné gav inte bara namn åt blomvärlden han gav även namn åt varje unik blomsort. Ett av dessa är rosen som han kom att kalla rosa -latin. Rosor är som kärleken, tar man det inte försiktigt gör det ont att ta på den, sköter man den inte så dör den. Vi har efter denna sortens blomma skapat oss ett språk.

Det är intressant hur uppfinningsrika vi människor är egentligen.  Hur kan man egentligen komma på något som att man skulle kunna uttrycka något med hjälp av vilket antal rosor man har på hand?

När jag var liten (eller yngre än vad jag är nu) så hade jag en tecknad idol. Han var med om många äventyr stora som små. Han träffade många nya ansikten. Han jag pratar om heter Joakim von Anka, den rikaste ankan i världen. Han äger en pengabinge med flera fantasiljoner. Jag drömde om att bli som han, jag ville också ha så mycket pengar som han och kunna simma i alla dessa fantasiljoner. Men för att kunna bli så rik måste man kunna vara snål, riktigt snål. Eftersom jag också ville bli så rik blev jag också snål och försiktig med mina pengar.

Mina kompisar gav mig stämpel som snåljopen i Nora. När jag började på gymnasiet började jag lite smått tänka efter vad pengar egentligen är.

I somras jobbade jag på ett ålderdomshem där hälften var dementa.  Alla pensionärer var så mysiga och trevliga. Under tiden som jag jobbad där började jag tänka på hur mycket dom har varit med om under sina liv. Jag fick verkligen fundera över mitt liv och jag fick lära mig att försöka uppskatta livet mer, för snart så hamnar man ju i samma situation som dom på hemmet. Till skillnad från växterna lever vi människor bara en gång, vi får ingen ny chans till livet, och då gäller det uppleva så mycket som möjligt under den tiden. Joakim von Anka är rik och får vara med om mycket. Men hans äventyr har en gemensam röd tråd, alla handlar dom att finna mer rikedomar. Han har hur mycket pengar som helst men han förmår inte att ge ett enda öre till sin "familj". Har han riktiga vänner? Ja det kan man fråga sig.  Han har råd att gör vad han vill men han gör det inte. Pengar är till för att användas, dom trycks ju en då varje dag. Har man inte råd att göra det roliga som alla vänner ska göra så kan man ta sig råd och vara med om samma sak, för man har ju roligast om man är med sina vänner. Nu kan man ju inte jämföras sig med en tecknad anka men man kan ju fundera lite om hur man inte ska vara. Det kanske är bäst att sluta här så jag inte tar upp för mycket tid. Jag sluddrar nog mest så jag vet inte hur intressant det är. Men jag skriver om de jag tänker och vist tänker jag lite märkligt? Hur kan man skriva om rosor, Joakim von anka och pensionärer så det hänger ihop?

Jag kollade förövrigt på filmen "V för Vendetta" här om dagen. Man kan ju egentligen fråga sig varför V la en rosor på alla hans döda offer? Kanske för att han ville ge dem ett hopp om ett nytt och bättre liv? Who knows

En ros  - Du betyder allt för mig

Två roser  - Vi kan resa bort ihop?

Tre rosor - När får jag träffa dig igen?

Fyra rosor - Jag beundrar dig

Fem rosor - Jag gör allt för dig

Sex rosor - Jag tvivlar på dina ord

Sju rosor - Älskar dig

Åtta rosor - Jag är dig trogen till döden skiljer oss åt

Nio rosor - Jag vill vara tillsammans med dig

Tio rosor - Vill du gifta dig med mig?

 "Man talar ofta om den gyllene
medelvägen som om den vore en
enda väg mellan bergen och träsken.
Men livet är en mångfald och det
finns tusen gyllene medelvägar
och tusen nyttiga avstegsvägar
och solen lyser på dem alla."

Ja så var det ju en ny dag igen. Vad ska man ta sig till egentligen? När man var liten behövde man inte tänka så mycket på framtiden. Man tänkte bara på stunden, man såg inte världen som vuxna gör. När man var liten tänkte man inte så mycket på morgondagen, eller gjorde man det? Jo det gjorde man nog. Men man tänkte inte på den som om man skulle ha några krav att uppfylla till dess. När man är liten finns två lyckliga stunder som man uppskattar mest av allt och längtar till hela tiden. Jag tror ni läsare (om det nu är några) förstår vad jag pratar om. Inga andra förpliktelser fanns mer än att mamma tjatade på en att man skulle borsta tänderna innan man skulle gå och lägga sig eller efter att man klev upp på morgonen. Man kunde gå till sandlådan med sin hink och spade bygga sig ett sandslott och leka riddare utan att någon ifråga satte nått..

Det är som att man blir rädd för att göra bort sig ju äldre man blir. Funderingarna börja hopa sig med ålderns uppåtgående derivata. Vad ska jag göra med mitt liv? Vad ska det bli av mig? Ska jag börja röka så mina kompisar tycker jag är tuff? Ja det är många frågor som dyker upp meddans man håller på att kliva in i vuxenlivet.

Jag frågar ofta mig själv vad har det egentligen blivit av mig? Kommer jag någonsin få ett jobb när jag slutar skolan? Många tankar finns det som an vill ha svar på.

Den största tanken av dem alla är nog att jag rädslan för ensamheten. Varje dag tänker jag på de liv som jag längtar efter mest av allt. Jag har hört från många håll när folk pratar med varandra att man inte ska tänka så. Jag försöker sluta tänka på de hela tiden men det kommer tillbaka oavsett om jag vill eller inte. Jag försöker glömma tankarna genom att hitta på massa saker, som till exempel umgås med folk, men när jag sitter hemma i lägenheten igen så påminns jag om längtan till nått bättre. Jag har egentligen inte någon som står mig tillräckligt nära (förutom min familj men det är inte samma sak) som jag kan prata med.  Musiken är min närmaste vän i livet, jag kan inte klara mig utan min musik. Musiken ger mig hopp, musiken ger mig kraft, musiken ger mig nya funderingar över livet. Musiken gör mig ledsen och glad. Vad skulle livet vara utan toner? Jag det kan jag inte svara på eftersom jag aldrig levt utan den. Men ja man har ju hört förr och det ska väl stämma att allt ordnar sig tillslut. Jag kanske ska sluta här innan jag tråkar ut tillvaron. Nästa gång kanske det kommer stå nätt mer intressant vem vet? Till dess tycker jag ni kan tänka på vad som gör er lyckliga och var nöjd för den du är och inte den du borde vara.

"Fantasi är bättre än kunskap" - Einstein

När morgonen nalkas och väckarklockan plötsligt väcker en från sin djupaste skönhets sömn, då vill man allra hest bara ta en slägga och slå sönder klockan och återgå till sina sköna drömmar. Så tänker väl de flest kan jag tro. För inte vill man stiga upp från sin säng där man ligger varmt och tryggt. Varför måste jag gå upp? Varför kan jag inte få sova i tio min till och snooze knappen blir nertryckt, men tio min senare går den förbaskade väckarklockan igång igen och samma historia upprepar sig tills man upptäcker att man är försenad till skolan.

Varför är det så? Varför vill de flesta ungdomar sova bort dagen? Hur tänker folk när dom ligger där och inte vill gå upp? Jag vet inte vad folk tänker. Jag kan bara svara för mig själv. Jag får många gånger frågan om varför jag är i skolan så tidigt på morgonen även om jag inte har något på schemat. Då svarar jag att det är bättre att plugga på arbetstid och sen känna sig mer eller mindre ledig när man kommer hem på kvällen. Det skall nämnas att jag tillbringar tiden 8-17 varje dag i skolan (oftas). Då blir de väldigt imponerade av mig att jag orkar upp så tidigt på morgonen och är kvar så länge frivilligt. Men vadå att gå på högskola är väl frivilligt om något? Hmm jag vet inte hur de tänker. Men om sanningen skall fram så är det inte bara för att jag ska plugga som jag går upp så tidigt och går till skolan. Varje morgon när jag vaknar tänker jag på alla människor jag kommer träffa under dagen. Jag tänker även att jag kanske skapar nya bekantskaper. Men det finns alltid en tanke som jag har hela tiden och den funderar jag på hela dagarna vare sig jag vill eller inte och det är jobbigt. Det jag funderar på tar sån stor plats i mitt liv och vissa kvällar är det rent utav jobbigt att tänka så. Jag hatar ensamheten och det är därför jag varje dag går till skolan så tidigt som jag gör. Jag vill träffa folk och bara få prata med dem. Ibland kan jag gå till skolan bara för att gå runt på och prata med dem. Folk måste tycka jag är konstig men låt dom få tycka det då.

Jag tycker det är konstigt av dem att sova bort halva dagen och sen skylla på att dom inte hinner med skolan.

Fortsättning följer...........till dess njut av livet och ta vara på det som om det vore den sista för det verkar i alla fall inte jag gjort.