Solskensnisse

Den här hisjhjkien hagkar om fyra mänkjhkor. Vi khn kalfa dem Alla, Nåfgon, Vemkdfjselst och Ingkjn.

Ett vikdfjgt arbfjte måbte utfgjkas, och Alla var övesjdhjad om att Nåfgon skulle göra det Vemkdfjselst kunde ha gjort det, men Ingkjen gjjkhde det, för det var Aloas arbnjte. Alla tykjte att Vemkdfjselst kuhde göra det, men Ingkjn.  ankåg att Alla skulle göra det. Det hela slujhde med att Alla skykjde på Nåfgon, när Ingkjn.  gjkjde vad Vemkdfjselst skuhgle kulna ha gjort.

Man kan lätt tro att jag inte kan stava (och det kan jag ju egentligen inte heller), men jag gjorde detta med flit. Jag tänkte kolla om det går att urskilja vad som står endå. Vist är det en rätt rolig historia för övrigt? Jag hittade den för ett antal år sen när satt och surfade runt på nätet i min ensamhet.  Original texten finns nedan, men kolla inte på denna innan ni läst den övre.

..............................................................................................................................................................................................

Det här historien handlar om fyra människor. Vi kan kalla dem Alla, Någon, Vemsomhelst och Ingen.

Ett viktigt arbete måste utföras, och Alla var övertygad om att Någon skulle göra det Vemsomhelst kunde ha gjort det, men Ingen gjorde det, för det var Allas arbete. Alla tyckte att Vemsomhelst kunde göra det, men Ingen ansåg att Alla skulle göra det. Det hela slutade med att Alla skyllde på Någon när Ingen gjorde vad Vemsomhelst skulle kunna ha gjort.

Vad irriterad jag blir när saker och ting inte fungerar som jag vill.

Att man kan bli tokig för så lite, att två små saker kan få en att bli så frustrerad. För om dom inte gör som man själv önskar så kan det bli hus i helvete, men detta beror ju också på personen som är utsatt för det. Jag pratar om två enkla följeslagare som man kom i kontakt med för länge länge sen. Faktum är att en av dem upptäckte man några hundra åt tidigare än den andra och det är inte den man tror som man upptäckte först, men endå kan man säga att dom går hand i hand, och vi blir mer och mer beroende av dem. Alla vet inte vad dom gör exakt, men vi litar till dem till tusen ibland, bör man göra det? Först tar man helst distans från dom här två, men när man väl kommit i kontakt med dem och lärt känna dem så blir man fäst vid dem. Men det finns ett litet aber, om  inte den ena gör som den andra vill kan det bli väldigt stora konflikter mellan dem och vissa mindre problem kan urarta och bli väldigt stora.

Det som är så otroligt med dessa två är att de har lagt grunden för vår framtid som bara blir mer och mer avancerad, faktum är att dom håller på att ta över världen, och det verkar hända vare sig vi vill eller inte. Om dom nu håller på att erövra vår så kallade värld är det på tiden att vi kan behärska dem på rätt sätt, en del kan det mer än andra och vissa kan det så mycket att dom missbrukar sin kunskap genom att göra inbrott hos andra.

Den eviga kampen mellan de goda och de "onda" fortsätter, men till skillnad från fablernas värld så hejar de flesta på de "onda " i detta sammanhang. Hur kan det komma sig då? Jo för om sanningen skall fram så är det väl som Timbuktu säger att "Alla vill ha sin bit av kakan men ingen vill ge".

Vi försöker hela tiden göra världen så enkelt för oss som möjligt med dom här, men egentligen vet jag inte om vi försvårar det hela för oss (i alla för vissa), men vem vet en dag kanske vi kan behärska denna duo och världen kanske blir enkel för alla till slut.

Idag blev jag i alla fall frustrerad i några timmar innan jag fick ordning på dem hemma hos mig, men för att lugna ner det hela spelade jag en trudilutt på gitarren, och konstigt nog efter några riff på gitarren så fungerade allt som jag ville. Det är väl allt bra märklig, att saker och ting kan krångla när man minst anar det och precis när man även där minst anar det så är allt som man vill igen. Det är just det som de flesta okunniga blir så arga på, dom kan bli så arga att dom kastar och slår kring sig. Det kanske har något med lagens alla små jävligheter att göra, Murphy lär ha sagt något i stil med att, "allt som kan gå fel ska förr eller senare gå fel". Jaja man ska väl inte klaga längre, livet går ju trots allt vidare endå. För om något inte går som man vill ibland ska man inte hänga läpp för det, förr eller senare kommer det att ordna upp sig och allt blir bra igen.

"There are 10 kinds of people. Those who understand binary notation, and those who do not." - Gordon Mohr

Det är konstigt hur naturen ter sig ibland. Allt i naturen fungerar i en enad cykel där alla deltagare gör sitt för att dra sitt strå till stacken. Apropå stacken, myrorna är inte så tokiga dom heller fast dom är så små. Det intressanta är att dom kan lyfta 50 ggr sin egen vikt. Skulle vi människor kunna göra samma sak så skulle en man på 90 kilo kunna lufta 4500kg = 4.5 ton utan några problem, tänk hur det skulle se ut då?

Det mest intressanta med naturen är hur allt förhåller sig till varandra. Är det en slump att vi just har 8 planeter i vårat solsystem? Har månens placering någon funktion? Ja det finns hur mycket frågor som helst skriva. Alla har vi olika ideal vi går efter. Man kan ju fråga sig om naturen också går efter något ideal? Naturen är häftig tycker jag. Människan har ju också kommit på en massa konstigheter, här är några: En kortlek har exakt fyra olika färger, och den  består just av 52 kort, eller att det finns sju dvärgar i snövit filmen , eller att februari har just 28 dagar medan de andra månaderna har 30 eller 31 dagar, eller att klockan har just 12h precis som antal månader är 12 på ett år. Varför heter det just sex när två människor gör det där underbara? Hmm ja hur hänger allt ihop egentligen?

Ja jag vet ni kanske säger att vårat solsystem har 9 planeter och det är delvis rätt. Det fanns ju de förut innan Pluto inte längre definierades som en planet. Ett naturfenomen som brukar dyka upp med glesa mellanrum är solförmörkelse, det kan ju nämnas att jorden ligger på ett avstånd på 150 000 000 km från solen. Månen ligger ungefär 4 000 000 km från jorden. Det roliga med detta är att avståndet är precis så långt ifrån att månen skuggar hela jorden från solen under vissa stunder (total solförmörkelse). Det skall också nämnas att jorden är ganska exakt fyra gånger så stor som månen. En slump? Ja kanske det, men är det då en slump att en kortlek har fyra olika färger? Konstigt värre tycker jag.  Eller vad säg om talet sex som många förknippar med något annat. Detta tal är vad vi kallar det första perfekta talet som existerar. Det vore på sin plats att förklara vad ett perfekt tal är. Det är ett tal där summan av de tal som är jämt delbart med talet också blir detta tal. Ex: 1+2+3 = 6 (6  är jämt delbart med 1,2 och 3).

Kanske just därför vi talar så mycket om det som vi förknippar med sex just blev sex?? Hmm ja vem vet. Det är inte lätt att hitta de perfekta talen eftersom de växer väldigt snabbt, men kan ju fråga sig en då vad nästa är? Det märkliga i kråksången är att nästa perfekta tal är 28, men hmm vänta nu, finns det ingen månad som består av 28 dagar? Jo just februari, och det som gör det märkligare är att just vart fjärde år är det 29 dagar i februari, men fyra har vi ju hört förut? Allt blir bara märkligare och märkligare ju mer man tänker på det.

Vad gäller kortleken så har den 52 kort precis som antalet veckor på ett år. Delar man 52 på 4 (4) vad får man då? Ja just ja det olyckdrabbade talet 13.  Vart hittar vi 13 mer än i kortleken?

En man som hette Fibonacci forskade i hur fort kaniner fortplantar sig. Han kom fram till detta samband: 1 2 3 5 8 13 21 34.....n  där n är sista talet i denna oändliga talföljd. Som ni ser är talet 13 med i denna mystiska sifferserie. Men hur går mönstret i serien egentligen? Det är inte svårare än att summan av de två siffrorna till vänster bildar den till höger. Men vart ville jag komma med detta då? Ja det kan man fråga sig. Ta ett tal i serien och dela detta tal med de tal som står till vänster, vad får man då? Ja det säger inte så mycket när vi har hunnit så kort i sifferserien. Men man ser ganska fort efter några divisioner att vi närmar oss ett tal med oändligt många decimaler ju längre in i serien vi går. Likt talet pi (3.14...) så nöjer vi oss här med 2 decimaler och talet blir då 1.61. Detta mystiska tal har fått namnet fi och kallas för det gyllene snittet. Det talet förkommer överallt i naturen. Följer naturen också ett ideal?. Precis som naturen använder människan det gyllene snittet för att uppnå skönhetsidealet. Titta bara på hur gamla antika byggnader är byggda. En perfekt femkantig stjärna (pentagram) är gjort efter det gyllene snittet. Alla kroppsdelar på människan är anpassad efter det gyllene snittet. Ja det finns hur mycket som helst. Men jag tänker inte fortsätta att trötta ut er om detta snitt. Om läsaren vill veta mer så är det bara att googla på "gyllene snittet". Ja sen var det ju det där med de sju små dvärgarna. Hur kommer talet sju in i det hela? Antalet dagar på en vecka är ju sju. Antalet veckor på en månad är fyra (ojdå där dök fyra upp igen). Om vi tar det andra perfekta talet som är 28 och delar med just fyra så får vi just talet sju!. Shit det är ju skrämmande hur allt hänger ihop. Om vi kommer in på månaden februari igen så är ju den månad nummer två på året. Två plus två är.....just precis fyra. När allt kommer omkring så tycker jag nästan att talet två ska vara det mest perfekta talet, eftersom man med hjälp av de talet kan hitta alla andra underliga tal.  Två bör man vara om man ska ha sex och göra barn. Men nu ska jag sluta skriva innan allt går åt skogen. Men till nästa gång kan du ju fundera på varför just du som liten spermie hittade till ägget först. Vad var det för mening? Meningen med livet startar som en slump för alla, precis som alla nya upptäkter. Tänk att bli lyckligt lottad bland flera miljoner tävlingsdeltagare. Där kan man verkligen säga att -  om man är tvåa är man först att förlora. 

"Om vi i våra ögonblick av djupaste
sorgsenhet lyckas arbeta oss upp ur
vårt själviska jag och sysselsätter
oss med andra, då är allt vunnet"