Solskensnisse

Jaha så har det hänt, det är inte precis så att jag har längtat till det, dom fruktade kristallerna har kommit, men inte för att stanna hoppas jag.

Det som är lite roligt men samtidigt störande med dessa är att man inte riktigt vet när det ska dyka upp och inte heller när det kommer att försvinna, det enda man vet är att de kommer förr eller senare och det kan vi inte göra något åt. Vissa möter dem med stor lycka och glädje andra vet inte vad dom ska ta sig till. När jag sitter här och ser ut genom fönstret funderar jag lite på hur mkt av dem det finns egentligen? Kommer de aldrig att ta slut? Det kommer säkert vara så att på morgonen när man vaknar så är det alldeles tjockt av dem därute. Det är vackert att se på dem när de kommer i lagom mängd och helst ska dom försvinna efter att gravitationen gjort sitt. Linköping har nu blivit invaderad av de årliga kristallerna som även kan kallas fraktaler, vissa finare än de andra. Vad är då en fraktal, ja det ska vi inte gå på så mycket, fraktaler är i alla fall ett tillstånd som befinner sig mellan slump och kaos, det kan man väl lugnt säga om dessa inbitna kristaller som håller på att täcka Linköping med sin skönet. För ingen av dem ser likadan ut som den andra och man vet aldrig vart dom är på väg i sin långa färd genom himlavalvet. Det lättaste sättet att beskriva en fraktal är väl att en det är en mängd som består av oändligt antal upprepningar, där upprepningarna är kopior av de föregående, kopiorna blir likadana men minskar proportionellt för varje kopia.

Man kan likna detta med ett man ritar ett streck (sträckets längd har ingen betydelse), där man delar denna i tre lika stora delar, vi kan kalla delarna för A, B och C, ta sedan den mittersta delen ( B ) och gör en kopia av denna, vi kan kalla dem för a och b. låt a och b ligga kvar mellan A och C men vinkla nu upp a och b så att dom bildar en spets. Upprepa nu allt detta på varje del och kopia och tillslut kommer ett vackert mönster att uppträda, ett mönster som håller på i all oändlighet, dvs en Fraktal.

 Fraktaler kan sägas bestå av olika mängder, beroende på vad man pratar om. Den mest populära fraktalen är i alla fall Mandelbrottsmängden. Fraktaler är väldigt konstiga saker tycker jag, tänk att människan ska hitta på så mycket olika skumma saker. Men som med mycket annat måste man väl ge namn det sådana här konstiga saker också.  Det som är så fascinerande med fraktaler är att dom är geometrisk tilltalande, dom är vackra till utseendet men samtidigt så komplexa till de geometriska. Denna sorts fraktal jag gav exempel på är också just den sorts fraktal jag ser utanför mitt fönster och dom heter "Von Kochs Snöflinga", snöflingekurvan eller bara snöflinga om man så vill, ja kärt barn har många namn. Men vist är det vackert att se alla snöflingor falla ner och lägga sig som ett tunt tänkte på marken, helst ska det vara flera munisgrader så man kan se på alla fina kristaller som finns där ute. Det blir bara jobbigt när dom kommer i mängder och gör en blixtvisit för att sen smälta bort, det blir så blöt då och alla blir på så dåligt humör, så med andra ord ska det antingen vara minusgrader med snö, eller så ska det vara plusgrader utan snö, inget däremellan.

Von Kochs Snöflinga


Varför kan det inte vara varmt och skönt jämt, man blir ju bara på så dystert humör vid sådana här tider. Men det är väl som med allt annat, förr eller senare skall väl vintern komma också, men ju snabbare den kommer ju närmre våren är vi. Så nu finns det väl en anledning att ha något att längta till. Värmen är ju trots allt mycket trevligare än kyla. Just som jag skrev föregående mening kom jag och tänka på  vad man egentligen skulle välja om man var tvungen att vistas i ett rum, skulle man välja +50 grader eller -50 grader? Båda har ju sina för och nackdelar. Man kan ju också tänka sig att kylan är bättre för den kan man ju skydda sig emot. Esch jag vet inte, bara en liten fundering jag hade.

Bilderna är hämtade från: http://sv.wikipedia.org/wiki/Fraktal