Solskensnisse

Det är nu den dag som kommer före söndag men efter fredag hmm undrar vilken dag det kan vara. Sitter nu här och kollar på postkodmiljonären och jag kunde några av de första frågorna som ställdes. Men men det var ju inte det jag skulle prata om.

När jag var mindre så lyssnade jag väldigt mycket på smurfarna, jag tycker dom är skitcoola.  Bandet som jag lyssnade på hette "Smurfarnas Bästa". Jag har försökt att hitta just denna samling på nätet men den har inte funnits ute på nätet försen för en vecka sen. Observera att det inte är sån musik som i smufhitslåtarna, för dom är inte lika bra. Oj vad kul det var lyssna på sina favoriter som hade som barn. Länge leve smurfarna =). Föresten så hörde jag att det ska komma ut en film med smurfarna, den ska bli kul att se.

Jo jag vet jag är snart 24 men jag skäms inte för att jag gillar smurfarna eller andra seriefigurhjältar. I den tecknade världen finns inga bekymmer och allt slutar lyckligt. Prinsen får sin prinsessa och kanske om han tur halva kungariket. Sånt händer knappast aldrig i verkligheten, i alla fall inte vad jag erfarat. Det enda som finns är bara massa bekymmer och längtan till något man inte ens vet vad det är. Det är väl allt konstigt att man kan längta till något som man inte äns vet vad et är? För det brukar ju vara så att man längtar till något men då vet man ju vad det är man längtar till. Ja jag får väl se vad jag längtar till, det kanske märks i sinom tid, men jag nu börjar jag tvivla på att om jag ens kommer få reda på det. Ja ja meddans jag väntar och längtar så får jag ta och smurfa mig bort till andra världar där drömmar uppfylls och längtan inte finns längre än ett stenkast ifrån mig.

Ordet är fritt