Solskensnisse

Innan jul gick det som det gick, tre tentor och två projekt skulle bli avklarade innan julen skulle firas. Projekten blev avklarade och nu var det bara en evig väntan på att resultaten från tentorna skulle komma. En efter en fick jag underkänt och tillvaron kändes inte så rolig längre. Vårterminen kom och för min del började tre nya kurser.

Som jag sagt förut var den ena kursen en projektkurs där vi skulle bygga ett mikrochip. Den andra var en kurs jag knappt kommer på vad den heter, men den heter i alla fall ANaloga och Tidsdiskreta tidsInvarianta Kretsar  kort sagt ANTIK och den tredje var fortsättningskursen på ekonomin. Tro det eller ej jag valde att läsa en fortsättningskurs på ekonomin fast jag tyckte att grundkursen var astråkig, det visade sig faktiskt att fortsättningskursen var mycket roligare än den första.

Veckorna gick och det blev tentaperiod. Två tentor skulle skrivas en, i fortsättningskursen på ekonomin och en i ANTIK kursen (projektkursen var det ingen tenta i). Jag bestämde mig för att offra påsklovet och även skriva de tre tentorna som jag missade innan jul. Till min fasa fick jag se att alla tre tentorna gick efter varandra i tre dagars följd, tisdag, onsdag och torsdag. Mina kompisar tyckte jag var för optimistisk med att tro att det skulle gå bra på alla tentorna. Jag beslöt mig endå för att motbevisa alla och visa att det vist går, det blev mer som en utmaning och jag blev väldigt peppad. Jag hade 10 dagar på mig att lära mig tre kurser på nytt. Dagarna närmade sig tenta dags, ibland kändes det tungt men jag ville inte ge upp. Efter att jag skrivit alla tentorna kändes det nervöst och jag trodde inte jag presterat nog för att klara dem.

Men där optimismen tar slut där tar hoppet över, eller borde det vara tvärtom? En efter en får jag reda på att jag klarat tentorna, ni kan inte förstå hur glad jag blev när jag fick reda på att jag klarat den sista tentan också som var grundkursen i ekonomi. Det var nämligen den som jag trodde blev ett fiasko. Det tog ett tag innan jag verkligen förstod vad jag gjort, inom 15 dagar hade jag skrivit fem (kan ni tänka er FEM) tentor och jag klara allihop och de med bravur. Så här efteråt kan jag bara säga till dom som inte trodde på mig att det går om man verkligen vill. Eller som Gunde brukar säga "Inget är omöjligt".